Testamente – Nina Wähä
I Testamente möter vi Annie, som när hon blir gravid motvilligt åker hem till platsen där hon växte upp. Bondgården ligger i Tornedalen, med sitt eget språk, sitt eget meänkieli. Inte svenska, inte finska, något tredje. Ingen blir särskilt glad över att se henne. Det här är nämligen en familj där en stor hemlighet ständigt hänger över dem. Två föräldrar och tolv barn, fjorton beroende på hur man räknar, som aldrig kommit överens.
Kommentar:
Ah men ÅH vilken bok! Det är en helt fantastisk läsupplevelse att bekanta sig med hela familjen Toimi i finska Aapajärvi. Pappa Pentti, mamma Siri – och alla de tolv, eller fjorton, barnen. Det är ett myllrande persongalleri, men det är också en myllrande berättelse. Pentti är en elak och dominerande man, och hans blotta uppenbarelse ligger som ett tätt och mörkt lock över både modern och alla barnen, och påverkar barnens uppväxt på olika sätt. Någon flyr hemmet, någon hamnar i fängelse, någon följer i faderns fotspår, någon blir homosexuell, någon blir akademiker… och så vidare.
Och det är så välskrivet. Det räcker till exempel med att Pentti gör entré på en boksida så förstår man precis vilken typ av man han är. Han behöver inte ens få en replik, det känns i hela kroppen ändå.
Det är en historia som växlar hela tiden – berättarröster byts ständigt, och historien berättas ibland med distans eller väldigt, väldigt nära. Men det är en väldigt lyckad mix. Jag tycker också om hur Finlands historia med vinterkrig och Karelen vävs in i berättelsen.
Visst tänker jag en del på Karin Smirnoffs Jag for ner till bror, men om jag liknar den vid en ensam, knotig tall så är Testamente hela den karga tallheden och den myllrande myrmarken där bakom. Tankarna går också till Mikael Niemi och den historieberättare han är. Men Nina Wähä är något helt eget, och hon gör det så rasande bra. Det här är en av årets stora läsupplevelser för mig.
Fakta:
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 437
intressant annorlunda familj, fader inte så sympatisk, bra med personförteckning i början, speciell berättarteknik, vet inte riktigt om jag tyckte om boken.
Håller med dig om att det är fin läsning. Jag hoppas på en Augustnominering. Det är den värd!
Håller med dig om att det är fin läsning. Jag hoppas på en Augustnominering. Det är den värd!
Tack för ett bra boktips. En härlig läsuplevelse, den har verkligen det där extra. Kanske den bästa boken på flera år (och då läser jag ändå ganske mycket).
Ja visst var den något alldeles extra!
Tack för ett bra boktips. En härlig läsuplevelse, den har verkligen det där extra. Kanske den bästa boken på flera år (och då läser jag ändå ganske mycket).
Ja visst var den något alldeles extra!