Annabelle – Lina Bengtsdotter

En varm sommarnatt försvinner sjuttonåriga Annabelle från det lilla samhället Gullspång, på gränsen mellan Västergötland och Värmland. Hennes föräldrar är utom sig av oro, lokalpolisen står handfallen och Missing people letar förgäves.

Kriminalinspektör Charlie Lager skickas dit tillsammans med sin kollega. Hon är utredare vid Nationella operativa avdelningen, en skicklig polis som i arbetet funnit de rutiner som hennes kaotiska inre behöver. Hon värjer sig, vill inte åka, men gör till slut som alltid: följer order. Det blir en resa bakåt i tiden. Hon tvingas återvända till platsen hon lämnade när hon var fjorton, ett förflutet och en barndom som hon gjort sitt bästa för att fly från. Väl där väcks minnena till liv. Av att växa upp där valmöjligheterna är få och drömmen om att ge sig av stark. Av mamman, som var allt det som Charlie är rädd för att bli, alkoholiserad och sjuk.

Medan hon försöker få fram sanningen om vem Annabelle var och vad som hänt henne, gör Charlie skrämmande upptäckter om sin bakgrund. Och hon tvingas möta sitt värsta minne: den gången hon lät en annan människa dö.

 

Det som griper tag allra mest och som äter sig in i mig är skildringen av Gullspång. Och egentligen inte Gullspång i sig utan den lilla orten, beroende av en enda industri eller fabrik, som alla boende berörs av. Det kunde vara vilken annan liten ort som helst, det är lätt att känna igen sig. Hur man antingen faller in i ledet och hamnar på fabriken, eller hur man önskar sig en helt annan framtid någon annanstans långt borta. Hur man ser på sig själv, och hur man ser på andra. Drömmar och krossade drömmar blandas. Det är lite hopplöst, lite håglöst, framtidstron finns eventuellt på kommunkontoret, men inte hos invånarna.

 

 

På ytan kanske tankarna går till Ninni Schulmans Hagfors-serie om den hemvändade journalisten Magdalena Hansson, men jag tycker att likheterna stannar där. Lina Bengtsdotter borrar sig djupare ner, det är lite fulare, lite smutsigare, lite mörkare. Hennes berättelse äter sig in och berör på ett helt annat sätt. Det här är riktigt, riktigt bra.