Björnstad – Fredrik Backman

Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad? Bara allt. Den betyder bara allt.

 

Björnstad handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång.

 

Mitt i allt står Peter, som flyttar hem efter livet som hockeyproffs för att bygga upp sin moderklubb, och Mira, som slits mellan advokatkarriären och ett tyst liv i skogen som fru och mamma. Det är en saga om idrott och familj, och om hur långt vi är redo att gå för att skydda våra barn.

 

Jag irriterar mig på Backmans sätt att formulera sig. Så här. Med korta meningar för att understryka något viktigt. Och djupt. Så att ingen av oss. Ingen. Ska kunna missa det han försöker säga. Och ibland lyckas han. Ibland blir det melodramatiskt och floskligt. Men grejen är att det KÄNNS inte. Inte på riktigt. Det är som att han försöker plantera in känslor i läsaren istället för att bara låta dem komma naturligt och det stör mig. Och det stör mig ännu mer när jag går på det och det faktiskt kniper till i hjärtat ibland.

 

Men lik förbannat blir det en bra bok av det hela. Det är en viktig historia, det är starkt och fruktansvärt, det är verkligt och nutida och jag blir så arg när jag läser (alltså arg på riktigt, inte bara planterat arg). Sista fjärdedelen är rasande bra. Men jag saknar ändå humorn och läsglädjen som jag fick från de tidigare böckerna.

 

Hur som helst så är jag övertygad om att alla som läser Björnstad kommer att gilla den, många kommer att älska, och många kommer att tycka det är det bästa dom någonsin läst. Jag är övertygad om att den kommer att sälja massor. Och även om jag gärna hade sett ett slut på historien här och att Backman skriver något annat, så är jag ändå helt säker på att jag kommer stå först i kön när ”Andra säsongen” kommer ut. Samtidigt som jag muttrar ”det var bättre förr.”

 

Kluven alltså. Älskar? Nja. Det är bra men.. njaaaa…

 

Förlag: Piratförlaget

Antal sidor: 473

Utgivningsår: 2016

Första meningen: Sent en kväll i slutet av mars tog en tonåring ett dubbelpipigt hagelgeväri handen, gick rakt ut i skogen, satte vapnet mot en människas panna och tryckte av.