Vid en första anblick framstår den prydliga villaförorten Pirriwee som en välmående och sömnig idyll. Men under ytan kokar det.
Madeline och Celeste är grannar och bästa vänner. De har barn i samma förskoleklass och tar alla tillfällen de får att prata om livet på favoritcaféet. Madeline har händerna fulla med sin tonårsdotter, som plötsligt tycks föredra sin pappa och yogafrälsta styvmamma framför henne (hur är det möjligt??). Men hon kan inte låta bli att samtidigt kasta sig in i intrigerandet mellan olika fraktioner av föräldrar på skolan. Förortens okrönta skönhetsdrottning Celeste backar förstås upp Madeline, men har verkat mer virrig än vanligt på sistone – kanske inte så konstigt med två helvilda tvillingpojkar där hemma och en man som ständigt är på resande fot. Eller finns det något som Celeste inte berättar?
När den unga ensamma mamman Jane flyttar in i området möts hon av kyliga blickar från de andra förskolemammorna och blir misstagen för att vara femårige Ziggys barnflicka. Madeline och Celeste tar dock Jane under sina vingar, och står på hennes sida när stämningen blir allt mer hätsk efter att Ziggy blivit anklagad för mobbning. Temperaturen på skolgårdar och villagator skruvas upp för att nå sin våldsamma kulmen under skolans årliga föräldrakväll…
Kommentar:
Här mina vänner, här har ni den perfekta sommarläsningen. En perfekt blandning av feelgood, svärta och satir, och så där härligt uppslukande att man inte kan sluta läsa. Och den är betydligt bättre än bästsäljaren Öppnas i händelse av min död som jag inte var så väldigt förtjust i.
Det börjar med en fruktansvärd händelse, en mordutredning inleds, men vad är det som har hänt och varför? Historien rullas sakta upp i bästa DU KAN ALDRIG ANA VAD SOM HÄNDE SEN-ton, hela tiden med efterhandskommentarer ur polisförhören som inflikas mellan kapitlen.
Är det feelgood med svärta, eller svärta med feelgood? Jag vet inte. Jag hoppas bara att den inte fastnar i ett chicklit-fack för den är bredare än så. Den är skriven på ett lättsamt sätt, men det är väldigt tunga och jobbiga saker som pågår här. Hela historien är så snyggt balanserad och Liane Moriartys speciella ton kommer väl till sin rätt.
Jag tycker det här är fanastiskt bra, det är njutbar läsning, och det är lätt att relatera och känna igen sig i de olika karaktärerna. Men jag gillar inte det svenska omslaget som för tankarna till en Lucy Dillon-liknande banalitet. Det är mycket mer effektfullt i original, med godisklubban som exploderar. Kaboom rätt ner i villaidyllen.
Fakta:
Originaltitel: Little Big Lies
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Antal sidor: 345
Utgivningsår: 2016
Utifrån det du skriver så verkar verkligen inte det svenska omslaget passa lika bra. Jag gillade verkligen originalet. Och storyn verkar ganska intressant.
Det här verkar lovande! Jag har bara läst Tre önskningar tidigare och funderat på Öppnas i händelse av min död, men jag tror att den här får gå före.