Det har gått sexton år sedan Asta lämnade Irland med ett krossat hjärta och ett barn i magen. Tillsammans med dottern Kitty trivs Asta bra i London men när hennes chef, den snygga tidningsmogulen Conan, vill att hon undersöker en gråtande madonnastaty i sin gamla hemby tvingas hon plötsligt möta sitt förflutna.
Astas snabbvisit i Tobercree förlängs oväntat av en vinterstorm, när hela byn blir insnöad. Samtidigt som julafton närmar sig med stormsteg måste Asta försöka ta reda på sanningen bakom den gråtande madonnan, och samtidigt återknyta kontakten med sin excentriska familj. Dessutom lyckas hon stifta bekantskap med den mystiska Jake, samtidigt som Conans mejl blir allt mer flirtiga. Men går det ens att tina upp ett hjärta som varit fruset i så många år?
Kommentar:
Okej. Jag älskar christmas lit. Jag läser gärna fåniga, sentimentala, mysiga och charmiga feelgoods som utspelar sig vid juletid. Jag ställer inte heller så höga krav på den sortens litteratur – mer än att de ska vara mysiga, romantiska och ge mig lite julstämning. Det behöver inte vara smarta karaktärer, jag står ut med de flesta klichéer, bara jag blir varm i hjärtat.
Men, när det gäller översatt christmas lit då ställer jag betydligt högre krav. Nu har ju faktiskt boken passerat flera filter, den har bedömts och den har översatts och det har investerats tid och pengar. Då förväntar jag mig lite mer, något riktigt bra, och är aningen hårdare i min kritik.
Här finns så många element som kunde ha varit rätt, men det blir en platt och ganska sorglig historia. Irland under juletid, med hela bullriga irländska släkten är ju en vinnare på pappret, men här blir det bara konstigt. Asta lämnade Tobercree som tonårsgravid och återvänder nu, för första gången, med sin sextonåriga dotter Kitty. Till en familj som hon inte sett på alla dessa år, de har aldrig träffat Kitty. Till en familj som Asta inte vill ha kontakt med – men ändå pratar hon regelbundet med sin mamma. Och när de väl anländer till familjen så blir det ingen uppgörelse, ingen konflikt, inga scener och inga förlåt. Det är som att Asta och Kitty kommer hem efter en weekend borta. Mycket märkligt.
Jag stör mig på Asta, jag får inget grepp om henne som karaktär. Hon ska vara 32 år, men det är som en tant på 50 i många fall, på sättet hon pratar, sättet hon agerar, och i många fall som en tonårstjej. Vilket jag i sig kan förstå att hennes mognad på nåt sätt stannat där, men som karaktär är hon bara trist. Jag tycker inte heller det slår några gnistor mellan henne och Jake, det gnistrar mer mellan Asta och Conan. (Skrev för övrigt Jack och Colin först – så pass stort intryck gjorde dom att jag inte ens kommer ihåg karaktärernas namn två timmar efter att jag läst ut boken).
Sen stör jag mig på språkbruket. Det är hora, slampa, slyna och slinka som slängs mellan varandra – kvinnor emellan. Och jag stör mig väldigt mycket på bagatelliseringen av en viss händelse, något som
Bokdjungeln sätter fingret på så precis i sin recension – spoilervarning på den länken.
Och vem, 2016, använder uttryck som att man dillar eller pratar goja. Vad är det för en slags översättning?
Nej, det här är ingen höjdare. Den är väl ett okej tidsfördriv men inget att hänga i julgranen. Jag applåderar däremot initiativet till att översätta julromaner. Mer jul-lit åt folket!
Fakta:
Förlag: Printz Publishing
Antal sidor: 375
Utgivningsår: 2016
