Hud – Mo Hayder

När en ung kvinnas ruttnande kropp återfinns nära ett järnvägsspår utanför Bristol antyder såren på hennes handleder självmord. Det är också just så polisen vill ha det: snyggt och prydligt och enkelt att lägga till handlingarna.
 
Men kriminalkommissarie Jack Caffery tvivlar. Fler synbara självmord dyker upp, alla med kopplingar till Älvgrottorna, ett nästan bottenlöst system av översvämmade gruvor. Caffery börjar ana en skugglik, mystisk varelse, någon som håller sig gömd i mörkret och osedd kan ta sig in i folks hus.
 
Vid sidan av Caffery arbetar polisdykaren Flea Marley. Med sitt förflutnas trauman bakom sig har hon börjat undra om deras förhållande inte skulle kunna bli någonting mer än det yrkesmässiga. Men så upptäcker hon något som inte bara kommer henne obehagligt nära, det är så skrämmande att hennes liv aldrig kommer att bli detsamma. Och den här gången kan ingen – inte ens Jack – hjälpa henne.
 
Kommentar:

Hud är Mo Hayders fjärde roman med polisen Jack Caffrey i huvudrollen. Men det är också andra boken i Walking Man-serien, och den tredje boken på svenska. Först kom Ritual (2013), tredje boken och del ett i Walking Man-serien. Sen kom Fågelmannen (2014), allra första boken, men utanför Walking Man-serien. Och så nu Hud. Och snart kommer Behandlingen, som är den andra boken om Caffrey men alltså ingen Walking man-bok. Rörigt? Ja. Jag förstår inte riktigt varför Modernista hoppar som dom gör i utgivningen. 

Mo Hayder är en speciell författare, hennes äckelnivå är ganska hög. Det är väldigt sjuka och obehagliga saker hon skriver om, men det här med äckligheten känns ibland som effektsökeri. I Hud tycker jag dock äcklet balanserar på rätt sida. Jag gillar också att handlingen tar svängar som man inte riktigt är beredd på. 
 
Jack Caffrey är nog en av de minst intressanta kriminalkommissarier jag stött på, han ger mig ingenting. Jag tycker inte riktigt att karaktären går fram, trots att Hayder gör sitt bästa för att ge honom ett lagom trasigt förflutet. I den här boken är det Flea som är intressant. Jag tycker egentligen inte så mycket om henne heller, men det hon gör och det som händer är så sjukt stört att det blir superintressant.
 
Jag får inte riktigt grepp om Mo Hayder, eller om hennes karaktärer, vi klickar inte riktigt. Men jag känner ändå någon sorts dragning till de här böckerna och väntar med spänning på Behandlingen
 
Fakta:
Originaltitel: Skin
Förlag: Modernista
Antal sidor: 368
Utgivningsår: 2014 (2009)
Första meningen: Mänsklig hud är ett organ.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Zellys bokblogg och Bokraden.