Medan mörkret faller – Anna Lihammer
Det börjar på det vidrigaste vidriga sätt med en fastspänd person på en brits, oförmögen att röra sig när någon borrar ett hål i hans skalle och dumpar honom i ett likkar. Med en sådan inledning är det omöjligt att inte läsa vidare.
Anna Lihammer har fått mycket beröm för Medan mörkret faller, och jag förstår varför. Det här är mer än en deckare, det är en bra bok helt enkelt. Den tar upp mörka kapitel i svensk historia, med rasbiologi, steriliseringslag och oetiskt experimenterande med människor. Det är en nyttig bok att läsa, ett spännande sätt att få sig en historielektion.
Det finns mycket som är bra, men jag tycker inte att den är fantastisk. Vidrigheterna till trots så är det faktiskt en ganska ospännande historia. Jag bryr mig inte särskilt mycket om offren eller vem som är mördaren. De många karaktärerna flyter in i varandra. Även om jag är förtjust i historiska romaner så tror jag att jag föredrar mina deckarhistorier mer samtida.
Fakta:
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 335
Utgivningsår: 2014
Första meningen: Runtomkring honom var allt svart.
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Fiktiviteter, Den döda zonen och Litteraturkvalster och småtankar.
Jag tyckte om den kvinnliga polissystern och kommissarien och på något sätt kändes den lite ny i sin form så jag gillade den verkligen. Lihammers andra bok, Än skyddar natten, tyckte jag däremot inte alls lika mycket om. Det gör att jag inte direkt toklängtar efter tredje boken.