Alfabethuset – Jussi Adler-Olsen

Publicerad av
Två engelska piloter skjuts ner och hamnar bakom fiendens linjer under andra världskriget. Om de tas tillfånga kommer de att avrättas som spioner. Så de tar sig ombord på ett tåg reserverat för sårade SS-män på väg hem från östfronten, för att kunna fly senare.
 
I stället hamnar de i Alfabethuset, ett sinnessjukhus långt bort från fronten, där de är tvungna att byta identitet för att inte bli avslöjade. Men är piloterna James och Bryan de enda som spelar? Och hur länge kan man simulera sinnessjukdom utan att bli galen på riktigt?
 
Kommentar:

I väntan på sjätte boken i serien om Avdelning Q (Den gränslöse, kommer i maj) har jag lindrat min Jussi-abstinens med att läsa hans debutbok, Alfabethuset. Och det här är något helt annat än kriminalromanerna med Carl Mørck, Assad och alla de andra på avdelningen för coldcases i Köpenhamn. 

Och det är en riktigt intressant idé och handling, ett sinnessjukhus med sjuka och simulanter, hur skiljer man på frisk och sjuk, och hur klarar man av att hålla sig frisk i en sådan miljö? 

Jussi Adler-Olsens pappa är psykiater och Jussi har tillbringat stora delar av sin barndom på sinnessjukhus, lärt känna patienter och det säger sig självt att det måste sätta spår hos ett barn. Han har gått och funderat på denna historia länge innan han satte sig ner för att skriva. 

Bitvis gillar jag det här, och bitvis inte. Det finns partier som känns ologiska och otroliga, och tempot är ojämnt. Delvis beror det nog på att jag älskar Jussi Adler-Olsens senare böcker som är rappa både i dialog och tempo, mycket spännande och hela tiden underhållande, ingredienser som jag saknar här.

Men visst är det en okej historia, klart läsvärd och en klart godkänd debut.

Fakta:
Förlag: Bonnier Pocket
Antal sidor: 495
Utgivningsår: 2014
Första meningen: Vädret var inte det allra bästa.

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Deckarhuset och alkb.se.