Marcoeffekten - Jussi Adler-Olsen

Deckare / Permalink / 7

Den femtonårige Marco har under hela sin uppväxt tvingats till kriminalitet av sin farbror Zola. När han förstår att farbrodern vill lemlästa honom, för att han ska kunna dra in mer pengar och för att Zola ska kunna kontrollera honom bättre, så gör Marco det omöjliga: han flyr och försöker ta sig ur klanens järngrepp. 

Men under flykten finner han av en slump en fruktansvärd hemlighet, som Zola och klanen med alla medel vill förhindra från att komma ut. Marcos nya tillvaro i Köpenhamn blir snart en kamp för livet. Och det är inte bara klanen som vill se honom död. Kriminalinspektör Carl Mørck och hans assistenter Assad och Rose från Avdelning Q följer trådar som leder dem till bankvärlden, in i regeringen och ända till Afrikas djungler.

Kommentar:
Jag rankar Jussi Adler-Olsen som en av Nordens bästa kriminalförfattare - det är han och islänningen Arnaldur Indridason som ligger i topp. Med olidligt spännande och underhållande böcker som Flaskpost från P och Kvinnan i rummet är det ganska självklart att han ligger där i toppen.
 
Marcoeffekten är den femte delen i serien om Avdelning Q och eftersom jag älskat de fyra tidigare hade jag så klart skyhöga förväntningar inför denna. Tyvärr så rasade förväntningarna som ett korthus för det här är inte på långa vägar lika bra som de tidigare, och det av flera skäl.
 
För det första så tycker jag inte att korruption och ekonomisk brottslighet är lika spännande eller intressant som  inlåsta kvinnor, kidnappningar eller brutala mord. Det kan aldrig bli samma rafflande intrig. Sen så tycker jag inte heller om att Avdelning Q närmast spelar en biroll i sin egen bok. Här ligger fokus på Marco nästan hela tiden. Det tycker jag är tråkigt för jag har fäst mig vid Carl Mørck och Assad, jag vill ju följa dem och deras arbete. Samspelet och humorn dem emellan har varit ett genomgående inslag som lättat upp de tidigare böckerna, men här känns det nästan konstruerat och inslängt bara för att det ska vara där. Samhällskritiken som också genomsyrat alla tidigare böcker finns med även här, i allra högsta grad, och den är som vanligt skarp och aktuell.
 
Jag kan visserligen uppskatta Adler-Olsens vilja att förnya sig, både rent temamässigt, miljömässigt och intrigmässigt, men det blir inte så bra som jag hade hoppats på. Det blir aldrig jättespännande, och det är mest ett jagande hela boken igenom. Män som jagar män som jagar män, och alla jagar Marco. 
 
Men, Jussi Adler-Olsen är alltid Jussi Adler-Olsen. Läs honom mer än gärna, han är en grym deckarförfattare. Men börja inte med Marcoeffekten, utan ta böckerna i rätt ordning.
 
Fakta:
Originaltitel: Marco effekten
Antal sidor: 481
Utgivningsår: 2013
Första meningen: Den sista morgonen i Louis Fons liv blev som en stilla viskning.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Books on my mind och Nilmas bokhylla.
#1 - - Nilmas Bokhylla:

Åh, härligt att se att någon mer inte var helt nöjd med den här boken! Jag hoppas nästkommande bok blir bättre!

#2 - - Lotta - hyllan:

Ja det förutsätter jag! Jag menar, han kan ju bevisligen skriva grymma deckare.

#3 - - Annika:

Åh nej, jag som har längtat efter den här boken så länge. Nåväl, läsa den tänker jag göra i vilket fall som helst och förhoppningsvis kommer jag att tycka bättre om den än vad du gjorde.

#4 - - Lotta - hyllan:

Ja absolut att den måste läsas. Det var nog mest att jag hade så höga förväntningar, då känns det alltid som så mycket sämre än det egentligen kanske är.

#5 - - Läcksökning:

trevligt fint blogg :)

#6 - - Anna:

Jag lyssnar på Flaskposten nu och den är då mycket spännande.

#7 - - IA:

Har precis hört den som ljudbok och misstänker att översättningen bidrar till det mindre positiva intrycket.

Fullt av fel pronomen (hans istället för sin och liknande), felanvända ord och uttryck, felsyftningar (det blev så klart inte bättre av kommateringen inte hördes tydligt nog), kontaminationer à la El Sayeds gravade hund osv.

Lägger man till en uppläsning med betoningar som TA ställning istället för ta STÄLLNING osv ad nauseam, uttal som åtminstonde, tottoar osv plus det stundtals dagtidssåpemässiga överdramatiserandet så är det anmärkningsvärt att den ändå överlevde. Jag gillar själva storyn även om jag också undrade när Marco skulle börja flyga utan vingar och liknande superhjältekonster.

Håller med om att de tidigare varit bättre, tyvärr. Han gör en Arne Dahl, den gode Adler-Olsen. :/

Till top