Mrs Sinclairs resväska

Roberta är mellan trettio och fyrtio, bor i Oxford och älskar böcker. Hon arbetar i en underbar liten bokhandel där man säljer både nytt och gammalt. Men Roberta har få vänner, ett ganska likgiltigt förhållande med en gift man som hon bara träffar varannan torsdag och hennes älskade pappa är döende. Den 109-åriga och allt mer förvirrade farmodern Dorothy bor på ett hem. Med andra ord lever Roberta ett ensamt liv där arbetet och arbetskamraterna betyder allt.

I en bok som tillhört farmodern upptäcker Roberta ett brev från hennes avlidne make, en polsk pilot som Dorothy träffade under andra världskriget. Men det är något konstigt med brevet, det har en sorgsen och förebrående ton och är skrivet efter hans förmodade död. Dorothys bakgrund tycks dölja en hemlighet och för Roberta känns det viktigt att få veta mer innan farmodern dör.

Kommentar:
Böcker som handlar om böcker har alltid ett litet försprång gentemot andra böcker. Det är en värld som jag både känner mig hemma i och som jag tycker om att besöka. Bokhandlar, antikvariat, bibliotek som befolkas av människor som älskar de här dammiga bokhögarna och välfyllda hyllorna lika mycket som jag gör. Men det måste vara rätt balans också. Hela den här kärleken till läsning och böcker ska genomsyra hela berättelsen, och inte vara inslängd för sakens skull (dvs för att locka bokälskare att läsa om likasinnade). Då blir det påklistrat och ansträngt. 

Och lite så känner jag inför Mrs Sinclairs resväska. Det här med bokhandeln tillför ingenting, och ändå är det en så central grej. Kapitlen inleds med små brev eller lappar som Roberta återfunnit i böcker, vi ser böcker redan på omslaget, men egentligen hade Roberta kunnat jobba precis var som helst. Och det gör mig lite sur.

Mrs Sinclairs resväska växlar mellan Robertas liv i nutid och Dorothy under andra världskriget. Robertas historia intresserar mig inte, Dorothys är betydligt intressantare att läsa. Men det är något i själva handlingen som stör mig. Det som utspelar sig under krigsåren känns inte alltid helt tidstypiskt korrekt. Jag har inget direkt att peka på, det är mer en känsla. Eller förresten nappflaskor, var det så himla vanligt att man som gravid hade ett förråd med flaskor hemma utifall att man fick problem med amningen? Jag vet inte jag. Men sådana saker gör att jag aldrig riktigt transporteras tillbaka till engelska landsbygdens 1940-tal.  

Jag inser att jag framstår som väldigt negativ, men trots alla mina invändningar så är det inte en dålig bok, jag tyckte ganska bra om att läsa den. Det är en lågmäld och bitterljuv historia men den gör inte något djupare avtryck.

Fakta:
Originaltitel: Mrs Sinclair´s Suitcase
Förlag: Lind & Co
Antal sidor: 325
Utgivningsår: 2014
Första meningen: Min käraste Dorothea!

Finns på Bokus och Adlibris.

Andra som bloggat om boken är Feelgoodbibliotekarien, What you readin? och Bokmalen.