A Day at the Office – Matt Dunn

Jag gillar det här med kontorsmiljöer och har flera gånger efterlyst fler tragikomiska skildringar av typen The Office eller Office Space i bokform, men det är sällan jag snubblar över någon. De enda jag kommer på är den briljanta Så fick vi se slutet av Joshua Ferris och den skruvade Kontorsninja av Lars Berge. Men det måste ju finnas så mycket mer att utforska i den här genren.

I Matt Dunns A day at the Office handlar det om två potentiellt ångestframkallande situationer – dels en dag på jobbet och så att det samtidigt är Alla hjärtans dag. Vi får träffa Nathan på IT som är anti-alla hjärtans dag och för tredje året i rad arrangerar ett anti-party för alla kontorets singlar. Sophie på marknadsavdelningen ska gå dit, men hoppas att hon och Nathan går hem tillsammans. Hennes chef Julie kysste Mark på ekonomi efter julfesten, men ingen av dem pratar om det som hände och trånar efter varandra i hemlighet. Säljaren Calum internetdejtar och ska ikväll av alla kvällar träffa sin dejt på riktigt för första gången. Och allt det här går förstås inte enligt planerna. Ett alla hjärtans dag-kort som hamnar fel, missförstånd och hemligheter ställer till det.

Det är en lovande historia och den underhåller, men den är också rätt så seg – vilket är lite märkligt när hela historien utspelar sig under en enda dag. Det finns saker jag stör mig på – exempelvis att alla inblandade använder sig av hotmail, samtidigt som året är 2013 och alla jobbar på ett modernt IT-bolag. Jag gillar däremot att allt inte är så självklart eller uppenbart som det så ofta är i den här typen av berättelser. Man vet inte alls hur det kommer att sluta för alla inblandade. 

Jag skrattar betydligt mer åt Mike Gayles böcker än åt Matt Dunn, men det här är ändå en helt okej historia. Jag tycker om att läsa den här typen av historier författade av män, det ger en lite annorlunda känsla. Gayle och Dunn brukar jämföras med varandra (tillsammans med Nick Hornsby), men jag tycker inte att Dunn passar ihop med de båda övriga. Nu är det här visserligen första boken av honom som jag läser, men stilmässigt är det här mer likt Sophie Kinsella.