Vi kom över havet – Julie Otsuka

1919. Ett fartyg är på väg över Stilla havet. Nere i dunklet på mellandäck trängs en grupp unga japanska kvinnor på rangliga metallbritsar. Deras koffertar är packade med allt som behövs för det nya livet på andra sidan havet och i händerna håller de foton och brev från sina blivande makar, främlingarna som lovat att möta dem på kajen i San Francisco. Kvinnorna drömmer om framtiden. Men framme i det nya landet väntar män de inte känner igen från fotografierna, umbäranden de inte har kunnat föreställa sig och en kultur som de kämpar för att förstå sig på.

Kommentar:
Vi kom över havet är en liten bok på 175 sidor men samtidigt ett mäktigt monument över en grupp människor som sällan fått komma till tals. I alla fall har deras berättelser inte korsat min väg förut.

Det handlar om de japanska kvinnorna, immigranterna som kom till Amerika och arbetade hårt på grönsaksodlingar och i de rikas hem. ”Den perfekta arbetsrasen” – små, flinka och skötsamma. Men så kom kriget, och med det misstänksamhet, förföljelse och massförvisningar. Och japanerna i det nya landet Amerika sågs inte nu bara som annorlunda utan också som spioner och förrädare.

Det här är en andlöst vacker och sorgsen historia. Språket är poetiskt och kraftfullt. Den berättas i vi-form, något som här fungerar alldeles utmärkt och skänker en ännu större tyngd. Det är en kollektiv historia, de betraktas som en grupp, och berättar som en grupp. Vi och dom. Och det går inte att låta bli att dra paralleller till vår egen nutid.