Glasverandan – Ann Cleeves
På den engelska landsbygden har en grupp människor med författardrömmar samlats för att tillsammans inspireras till att skriva deckare. Plötsligt hörs ett skrik. När kriminalkommissarie Vera Stanhope når fram till husets vackra glasveranda hittar hon en av lärarna, en känd tv-profil, mördad.
När ytterligare ett bisarrt mord sker och Vera och polisassistenten Joe Ashworth varken hittar ledtrådar eller motiv ställs allt på sin spets. Någonstans därute går en mördare lös. Ska Vera och Joe hinna lösa fallet innan mördaren slår till igen?
Kommentar:
Ann Cleeves är en av mina deckarfavoriter, det finns ingen som kan skriva så trivsamt om mord som hon kan. Trivselmord och trivseldeckare brukar jag kalla det. Klassiska pusseldeckare i småputtrig miljö.
Jag är alldeles särskilt förtjust i hennes Shetlandssvit med kriminalkommisarien och ensamvargen Jimmy Perez, men Stanhope-deckarna är inte så dumma de heller. Glasverandan är tredje boken som kommit ut på svenska, de övriga två är Dolda djup och Döda talar inte.
Och jag gillar framför allt Vera Stanhope, även hon ensamvarg, och allt som en kvinna inte ”får” vara: gammal, överviktig, klumpig, ful, sjabbig, asocial och dricker för mycket. Men lösa mordgåtor det kan hon.
Som vanligt när Ann Cleeves är inblandad är det ett snårigt pussel som ska läggas. Det blir aldrig nagelbitande spänning, och här finns inga överraskande moment som omkullkastar allting. Hon lägger skickligt ut trådar så man gissar på än den ena och än den andra, men gissar rätt gör man inte förrän alldeles mot slutet.
Fakta:
Originaltitel: The Glass House
Antal sidor: 342
Utgivningsår: 2013
Första meningen: Vera Stanhope klev ur Hectors urgamla Land Rover och kände den ofrånkomliga påfrestningen i knäna.