Förlist är historien om Håkan Hemlins liv, från barndomen i Gävle till genombrottet med Nordman, och det ständigt närvarande missbruket. Håkans egna minnen blandas med intervjuer med människorna i hans närhet, allt nedtecknat med Anders Tengners penna.
Jag måste börja med att säga att jag har jättesvårt för att sammanfatta mina tankar kring den här boken, för jag kommer hela tiden in på att recensera Håkan som person. Det är svårt att inte hamna där och tycka men egentligen har det inte med saken att göra. Han må vara hur han vill, det kan fortfarande vara en läsvärd bok.
Det är både tragiskt och irriterande att läsa om missbruket, om alla lögner, de idiotiska fyllekörningarna, relationen till hans familj, alla svek och allt slöseri. Och det är ännu mer tragiskt att händelser ofta återberättas som roliga incidenter eller en häftig grej.
Och jag har funderat en del på varför det irriterar mig, och jag tror det är för att Håkans berättelse ligger så nära. Jag känner inte alls likadant när jag läser andra, utländska historier från drogträsket. Det blir en annan distans då. En del av rock’n’rollmyten. Men Håkans liv är som en vanlig småstadspundares liv. De där personerna som fanns i utkanten av bekantskapskretsen när man växte upp. Det där glada fyllot som var rätt kul att hänga med tills festen spårade ur. Eller de som var riktigt trasiga, de som aldrig lyckades rycka upp sig. En del finns inte längre kvar i livet, andra ser man fortfarande på puben, sittandes vid samma bord som de suttit vid i 20 år. De vars coolhet för länge sen övergått till tragiska öden. Skillnaden mellan dem och Håkan Hemlin är inte så stor.
Att ta del av Håkans historia från ett utifrånperspektiv gör att man ser hela medberoendeproblematiken tydligt. Hans omgivning var antingen medberoende eller så utnyttjade de honom för att tjäna pengar. Det är också tragiskt.
Förlist är Anders Tengners tredje biografi på lika många år, och kanske är det förklaringen till varför det här ibland upplevs som slarvigt skrivet. Man kanske kommer under med detaljfel när det sägs i citat, men å andra sidan gör de små felen så att jag börjar ifrågasätta sanningshalter i allt det andra.
Det finns också ett parti i boken som jag tycker lämnar ut en viss person, där man gett personen ett påhittat namn, men det är inte särskilt svårt att veta vem som avses, speciellt inte eftersom man på ett ställe glömt bort att använda det påhittade namnet. Personen i fråga kanske tillfrågats och fått chansen att bemöta det negativa som skrivs och då är det en sak, men om personen inte fått den möjligheten tycker jag det är fel att peka ut som man gör.
Sen kan jag tycka det blir lite väl mycket hyllningar av Håkans talanger också, det sägs saker som ”hade han bara fortsatt vara artist och inte knarkare hade han varit störst av alla”. Nåja, hejda er lite…
Fakta:
Utgivningsår: 2014
Antal sidor: 324
Åh, den boken är jag vansinnigt sugen på att läsa!
Du ger så många bra boktips. Försöker ständigt att få mer tid och ro till att läsa mer böcker och då är det så bra att nånstans att få bra tips!
Vad roligt att du ska till Skottland i sommar!Tror du kommer att gilla det skarpt. Hör gärna av dig om det är nåt särskilt du vill ha tips om så ska jag göra mitt bästa.
Hälsningar från Skottland