Fjärilseffekten – Karin Alvtegen
En bil krockar av en oförklarlig anledning med ett tåg. Elva människor dör. Vad ledde fram till olyckan? Finns det något som ett exakt startögonblick? Vem mer än bilens förare bär skulden?
Kommentar:
Fjärilseffekten handlar om hur små handlingar och beslut kan få stora effekter. Det som verkar litet och obetydligt kan leda till en stor katastrof.
Historien börjar med en bil som kör in i ett tåg. Sedan hoppar handlingen fem månader bakåt i tiden och vi får följa de händelser som ledde fram till olyckan. Det handlar om Bodil som har lämnat sin man, hennes vuxna dotter Viktoria, och om Andreas som blir utsatt för ett rån. Deras historier vävs in i varandra.
Det är nog mer än tio år sedan jag läste något av Karin Alvtegen. Jag tyckte mycket om hennes S-böcker; Skuld, Saknad och Svek, men sedan har jag liksom glömt bort henne. Men jag känner igen hennes stil, det har alltid funnits ett mörker med i hennes böcker och hon rör sig fortfarande på det psykologiska planet.
Men jag har så svårt för den här boken. Jag blev så tokdeprimerad – allt är så dystert, olyckligt och ledsamt. Vissa scener gör att det knyter sig i magen av obehag. Alvtegen skriver så bra, och det känns så äkta, men det är så väldigt, väldigt tungt. Är det så här för folk? Ska det vara så här? Fjärilseffekten äter sig in i mig, gnager sig fast i mitt inre, och det är inte en behaglig känsla. Jag brukar kunna läsa obehagliga böcker, och jag brukar kunna skaka av mig det mesta rätt snabbt, men jag märker att jag har jättesvårt för att bli fri från det här. Jag skulle vilja säga att jag tycker inte om den, men jag tycker att den är bra.
Fakta:
Förlag: Brombergs
Antal sidor: 232
Utgivningsår: 2013
Andra som bloggat om boken är och dagarna går… och Bokmoster.
Jag som brukar gilla mörka och dystra böcker borde kanske testa den här då 🙂
Jag som brukar gilla mörka och dystra böcker borde kanske testa den här då 🙂
Tänk att jag tyckte inte att den var så deprimerande, allvarlig absolut. Där fanns ngn slags hopp om försoning ändå.