Jag, En – David Levithan

Jag vaknar.

Det första jag måste göra är att ta reda på vem jag är. Det handlar inte bara om kroppen, om att slå upp ögonen och se efter. Kroppen är det som är lättast att anpassa sig till om man är van vid att vakna i en ny varenda morgon. Det är livet, kroppens sammanhang, som kan vara svårt att begripa sig på.

Det här är Ens verklighet. Varje dag vaknar En upp i en ny kropp – kille, tjej, tjock, smal, snygg, ful, plugghäst, missbrukare – ja det kan se ut exakt hur som helst när En slår upp sina ögon på morgonen. Det enda som är någorlunda konstant är den geografiska placeringen samt åldern som alltid är en person i 16-års åldern.

Men allt annat är nytt varenda dag. Ny familj, ny skola, nya vänner och nya relationer. Och det har alltid sett ut så här. En känner inte till något annat. Och det är förstås svårt att knyta an till något eller någon när man vet att nästa dag är man någon annan, någon helt annanstans. Men så en dag händer det omöjliga. En blir blixtförälskad i Rhiannon, flickvännen till Justin vars kropp En lever i för dagen. Tala om omöjlig kärlek. Hur ska det kunna fungera när En nästa dag är någon helt annan…?

Jag är ett stort fan av David Levithan, och allra främst hans samarbeten med Rachel Cohn (Nick & Norahs oändliga låtlista och Dash och Lilys utmaningsbok) men också det han skrivit på egen hand som Ibland bara måste man. Jag gillar verkligen hans förhållningssätt till de ämnen han skriver om, att allt är så naturligt. Det spelar ingen roll vilket kön du är eller vem du blir kär i, allt är okej. Han gör ingen grej av det. Det bara är så.

I Jag, En blir det extra tydligt i och med att En ibland är kille, ibland tjej, och ibland kvinnligt kön med manligt genus. En är över hela kartan – men alltid samma person, oavsett vem hen kysser den dagen. Och inte bara rent könsmässigt – det kan handla om att ena dagen vakna upp som en enormt överviktig kille för att nästa dag vara en modellsnygg tjej. Att utsidan står ivägen för den vi verkligen är på insidan är ju inget nytt, men det blir extra påtagligt när insidan i det här fallet är densamma.