Världens vinter – Ken Follett

Jag ägnade min första semestervecka åt att läsa mastodontromanen Världens vinter, uppföljaren till den lika mäktiga Giganternas fall. Böckerna är del ett och två i Ken Folletts tredelade svit om det händelserika 1900-talet. Första boken behandlade första världskriget och tiden runt omkring. Nu är det andra världskriget som står i centrum. 

Handlingen kretsar runt fem familjer i Tyskland, USA, England, Wales och Sovjetunionen vars liv flätas samman på olika sätt. I Världens vinter får vi möta en ny generation, barnen till dem vi lärde känna i Giganternas fall. Det är politik, intriger, kärlek, hemligheter, nazism, fascism, kommunism och ett världskrig som står för dörren. Alla de stora politiska händelserna finns med och Ken Follett placerar naturligt in de olika karaktärerna på viktiga platser – till exempel vid Pearl Harbor, vid första atombombssprängningen etc – ibland på ett naturligt sätt och andra gånger känns det lite mer krystat.

Det är verkligen en bok att svepas med i, och en historielektion samtidigt som man läser. Jag tycker dock inte att den når upp till samma standard som Giganternas fall. Jag tycker det är bra och intressant hela vägen, men jag tycker inte att Ken Follett lyckas fånga mig på samma sätt som han gjort med sina tidigare böcker. Att han kan berätta en historia det vet jag ju, men det blir inte riktigt lika bra den här gången.

Tredje delen beräknas komma ut någon gång nästa år, och då är det fokus på kalla kriget.