Foxfire: En tjejligas bekännelser – Joyce Carol Oates
Fem tonårstjejer blandar blod och lovar att hämnas de orättvisor och förödmjukelser de utsätts för. Av männen och av fattigdomen – två krafter som hotar att förstöra deras liv.Kring den karismatiska Leg Sadovsky sluter de upp och bildar FOXFIRE, det laglösa gäng till vilket de svär att viga sina liv, och i vars namn de metodiskt och brutalt utdelar sin hämnd…
Kommentar:
Joyce Carol Oates är en minst sagt produktiv författare, hon har publicerat ett 50-tal romaner. Jag har bara läst en handfull av dem och har alltså en hel del titlar kvar. Allt jag hittills läst har varit bra eller till och med lysande, så JCO är ett säkert kort om man vill kasta sig över något riktigt bra.
Foxfire är inget undantag. Eller FOXFIRE med versaler som det ska vara. Det är en mörk och suggestiv historia, berättad på ett sätt som bara JCO kan. Hon har en alldeles speciell hand med språket, och det kan vara jobbigt att hänga med innan man får grepp om stilen. Men när hon väl sugit tag i dig så är du fast.
Det är starkt, omtumlande och väldigt mycket JCO. Jag tycker inte det är en av hennes allra bästa böcker, (min favorit är Älskade syster), men jag tror Foxfire är en sån bok som kommer växa med tiden. Jag känner redan nu hur den växer och gror inne i bakhuvudet. Det här är riktigt bra.
Fakta:
Originaltitel: Foxfire: Confessions of a Girl Gang
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 409
Utgivningsår: 2012 (1993)
Första meningen: Skvallra aldrig, Maddy-Monkey, varnade de mig, det betyder Döden om du skvallrar för nån av Dom där, men nu efter alla dessa år tänker jag skvallra, för vem kan väl hindra mig?
Har någon bok av Joyce Carol Oates i bokhyllan. har tyvärr inte läst dem ännu!