Att döma tigern efter håren

Jag tyckte verkligen om omslaget till Tigrar i rött väder när jag läste den för någon månad sedan. Det var klassiskt, svalt, och passade så perfekt till boken. Dessutom var det svenska omslaget troget den amerikanska förlagan, något som jag nästan alltid uppskattar. Det är sällan ett omslag blir bättre när man designar om det tycker jag. (Varför snygga bokomslag så ofta görs om kommer jag aldrig att kunna förstå, inte gör man om skivomslag eller filmaffischer när de exporteras till nya marknader.) Här får dock det svenska omslaget ett litet minus eftersom man har gjort ett sämre fontval.
 
Nåväl, amerikanska omslaget ser ni alltså längst upp till vänster, följt av det svenska, och så den lika läckra engelska utgåvan. Den är riktigt snygg den också,med fint matchande gula färger. Sen följer den polska. Här ser man ju att den följer någorlunda samma stil även om det inte blir lika lyckat resultat. Jag tycker nästan att det påminner om ett Borta med vinden-omslag, om man ignorerar det faktum att hon sitter i en bil.
 
Men så kommer de två nästa omslagen. Det tyska och det holländska. Och det är väl inget fel på omslagen i sig  – men de har ju absolut ingen koppling till handlingen. Vad är det för typ av historia man förväntar sig när man öppnar den tyska boken? Eller den holländska? Det tyska omslaget säger inget om bokens innehåll, det skulle kunna dölja sig exakt vad som helst mellan boksidorna. Det holländska signalerar någon form av chick lit historia, elegant crime, något åt det hållet, och det är långt ifrån den historia man serveras.
 
Vilket är ditt favoritomslag?