Julia – Anne Fortier

Julie Jacobs ärver en nyckel till ett bankfack i Italien, och kommer därmed en fascinerande familjehemlighet på spåren. Snart inleds ett vindlande och riskabelt sökande efter sanningen om Julies släkting Giulietta, vars kärlekshistoria med Romeo skakade det medeltida Siena i sina grundvalar.

 

I mötet med ättlingar till de rivaliserande familjerna i Shakespeares odödliga verk inser hon att den förbannelse som uttalas i dramat nu vilar över hennes själv och att bara Romeo kan rädda henne – men var är han?

 

Det här är egentligen en perfekt Lotta-bok: en tjock, historisk, romantisk äventyrsberättelse. Jag älskar vanligtvis den här typen av böcker och slukar dem, men den här gången är det något som inte stämmer. Jag pendlar mellan att sucka irriterat över hur vansinnigt dåligt det är, till att passionerat vända sida efter sida för att få veta vad som händer. Jag kan inte minnas att jag någonsin känt så här blandade känslor för en bok som borde vara exakt min kopp te.

 

Det är full fart, högt tempo och det händer saker hela tiden. Lite för många saker. Lite för många sammanträffanden och lite för otroligt med alla spår som finns kvar eller dyker upp och som leder tillbaka till 1300-talet. Jag kan inte riktigt svälja allt och låta mig svepas med. Men när jag väl sveps med så är det här riktigt bra. Jag kapitulerar till slut och tycker att de sista hundra sidorna är vansinnigt spännande.

 

Julia har kallats ”Da Vinci-koden möter Shakespeare in Love”, en liknelse som kan jag hålla med om. Dan Brown-vibbarna är många, det snabba tempot, de många twisterna och turerna och jakten efter en skatt, i det här fallet Romeo och Julias gravar och en ädelstensprydd statyn.

 

Fakta:
Originaltitel: Juliet
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: 2012
Antal sidor: 489
Första meningen: De säger att jag dog.