Änglarösten – Arnaldur Indridason

Julen står för dörren när en anställd på ett stort hotell i Reykjavik hittas mördad. Han verkar ha levt ett ensamt och isolerat liv, men när Erlendur och hans kollegor börjar göra efterforskningar upptäcker de att hans barndom varit både spännande och samtidigt tragisk.

Han var nämligen en mycket lovande barnstjärna, hårt driven av sin pappa, med en strålande karriär som sångare framför sig. Ända tills han blev tonåring och rösten försvann för gott mitt under en konsert. Men vem kan ha haft intresse av att ta livet av denna enstöring?

Kommentar:
Först Glasbruket, sedan Kvinna i grönt, och nu har jag läst ännu en dyster och melankolisk Islandsdeckare av den prisbelönte Arnaldur Indridason. Och jag gillar honom mer och mer för varje bok jag läser. Jag tycker om hur han skildrar stämningar och miljöer med så mörk och dov palett. ”Allt han rör vid blir till guld” brukar man ju säga, men i Indridasons fall skulle man kunna säga att allt han rör vid blir till snusbrunt. Det finns ingen författare som får mig att associera till färger lika mycket som han gör, murriga och dämpade färger. Det är riktigt skickligt gjort att kunna bygga upp en stämning som är så smutsig, deprimerande och isolerande, och på samma gång så suggestivt tilltalande.

Det finns så många detaljer man kan fastna vid, som det faktum att i princip hela romanen utspelar sig på hotellet där den mördade dörrvakten hittas. Det är inte helt vanligt. Parallellt pågår också en rättegång i ett barnmisshandelsfall, och den kopplingen med dysfunktionell familj och utsatta barn går vidare över till mordutredningen, och till det som Erlendur själv brottas med i sitt personliga liv.

Återigen en riktigt bra och välskriven deckare av Arnaldur Indridason!

Fakta:
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 301
Utgivningsår: 2011 (2006)
Första meningen: Äntligen var stunden inne. 

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Boktoka, Paulas bokblogg, Ett hem utan böcker.