Älskad, saknad – Joyce Carol Oates

Nikki Eaton, 31, ensamstående, sexuellt frigjord journalist och upprorisk yngre dotter, är på väg till sin mor som varje Mors Dag ordnar en middag för familj och vänner. Modern är änka sedan fyra år, bor kvar i förortsvillan och ägnar sig mest åt att baka bröd, besöka släktingar, sjunga i kyrkokören – och att oroa sig för sin dotter. Hon ogillar i högsta grad Nikkis förhållande med en äldre, gift man.

Stämningen är spänd och efter festen åker Nikki hem med föresatsen att inte som vanligt ringa och tacka för senast. När hennes äldre syster ett par dagar senare oroligt undrar om hon hört av modern, som inte svarar i telefon, lovar Nikki motvilligt att åka dit och se vad som hänt. Ingen bil på uppfarten, ytterdörren öppen. Det år något som inte stämmer.

Kommentar:
”Det här är min berättelse om saknaden efter min mor. En vacker dag kommer den också att bli din berättelse, på ditt alldeles egna sätt.”

Älskad, saknad är Joyce Carol Oates hyllning till sin egen mor som dog 2003. Som vanligt när det handlar om JCO så är det en välskriven och läsvärd historia. Den känns samtidigt mer ”vanlig” än många av hennes andra böcker, språkmässigt och stilmässigt är den annorlunda, och det är inte lika mycket svärta.

Det handlar om Nikki, hur hon och hennes syster Clare hanterar sorgen efter moderns hastiga död. Clare gör det genom att fly från allt, Nikki gör det genom att flytta in i moderns hus, klä sig i hennes kläder, sortera alla tillhörigheter och lär känna sin mor på helt nya sätt. Jag tycker om porträtten av Nikki och av modern, Gwen. De är trovärdiga och realistiska, och det är lätt att dra paralleller till sin egen familj.

Bitvis var det en tung bok att läsa, hur hanterar man sorgen efter sin mors död? Det har jag ännu inte behövt uppleva i verkliga livet, och hoppas att det kommer dröja många år än, men det gör det inte mindre jobbigt att läsa om. Det är en riktigt bra historia om ett sorgearbete, av den alltid så fantastiska Joyce Carol Oates.

Fakta:
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Antal sidor: 431
Utgivniningsår: 2006
Första meningen: Sista gången man träffar någon och inte vet om att det är sista gången.

Andra som bloggat om boken är Bokblomma och Ett hem utan böcker.