Tattoos & Tequila – Vince Neil & Mike Sager

To Hell and Back with One of Rock’s Most Notorious Frontmen
Så har även Vince Neil, Mötley Crües legendariske sångare, följt Nikki Sixx och Tommy Lees exempel och skrivit sin självbiografi. Eller snarare medverkat till att få den skriven.

Mycket av historien är redan känd om man har läst The Dirt. På flera ställen är det exakt samma händelser som berättas, på exakt samma sätt. Så mycket nytt tillför inte den här boken när det gäller att berätta historien om Mötley Crüe. Däremot får man veta en del mer om Vince, utan att för den skull komma honom särskilt nära.

Vince har aldrig varit min Crüe-favorit, och jag kan inte säga att jag ändrat uppfattning efter att ha läst Tattoos & Tequila. Jag hoppades att få lära känna honom lite bättre, och främst få veta mer om de två stora tragedierna i hans liv: olyckan då han körde onykter, Hanoi Rocks trummis Razzle omkom och två ungdomar skadades allvarligt; och när hans 4-åriga dotter Skylar dog i cancer. Jag hoppades få en mer fullständig bild, hur han egentligen påverkades och hur han gick vidare, men grejen verkar vara den att han varken minns eller vill minnas alltför mycket. Det känns inte som att han lärt sig särskilt mycket, utan fortsätter leva sitt liv som han alltid levt. Annars kan man ju tänka sig att ödmjukhet och insikt kommer med åren, men det verkar inte så för Vince Neil. Han säger att han är nykter sedan 2007, men ser sig samtidigt inte som en alkoholist utan kan ta ett glas eller två ibland. Eller lite piller för att varva ner. Jo just det.

Jag blev lite förvånad över det agg och den bitterhet han hyser gentemot sina bandkollegor. Jag trodde nog att det var glömt och i det förflutna, men det verkar inte vara så. Till viss del förstår jag honom, han känner att de svek honom när han hade det som tuffast. Men han har nog också en skuld i det hela, som han inte så gärna erkänner. Det är lite sorgligt att läsa, men det finns trots allt en sorts hatkärlek dem emellan som knyter ihop dem. Nikki Sixx är för övrigt den enda ur bandet som medverkar med ett avsnitt i boken.

Det här är inte en av de bättre rockbiografier jag läst, men jag tycker ändå den är läsvärd. Det är en del slarvfel, upprepningar och stavfel som drar ner betyget, och det känns inte som en helt genomarbetad historia. Om Vince hade varit ärligare (eller haft bättre minne) skulle det blivit en bättre bok. Det är många luckor som gör att vi inte får hela bilden. Men jag känner med honom och tycker lite synd om honom. Hans osäkerhet, hans beroende av alkohol, av kvinnor, han verkar inte helt nöjd med sig själv och han verkar inte lycklig.

Är då hela historien om Mötley Crüe uttömd nu? Nej, jag skulle inte tro det. Vi har fortfarande inte hört Mick Mars historia, om den nu någonsin kommer. Nikki Sixx släpper sin andra bok, This is gonna hurt, till våren. Och det finns mer att berätta som inte blivit sagt. I Tattoos & Tequila medverkar Vinces fyra fruar med sina egna historier, och ett par av dem verkar ha mycket mer att berätta. Eller varför inte någon av deras managers, Doug Thaler eller Doc McGhee, som jobbade med bandet i flera år. Där borde det rimligen finnas mycket material att hämta. McGhee säger på ett ställe i boken att han skulle kunna sitta en hel vecka i sträck och berätta all crazy shit som bandet gjorde och inte ens kommer ihåg. Det är en bok som jag skulle vilja läsa.

Fakta:
Förlag: Orion
Antal sidor: 301
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Mike Sager: Is that a true story?