En dag – David Nicholls
15 juli 1988. Emma och Dexter tillbringar en natt tillsammans efter examen på universitetet. Dagen efter måste de gå skilda vägar. Men var kommer de att vara den 15 juli året därpå? Och alla år som följer?
Kommentar:
En dag är nog höstens mest hajpade bok och visst lever den väl upp till sitt rykte. Det handlar om Emma och Dexter som möts i 20-års åldern. Vi får sedan följa dem genom små nedslag i deras liv år för år, lära känna dem, se dem växa och förändras över tiden både som personer och i förhållandet till varandra. Och man lär verkligen känna dem.
Jag tror att En dag tilltalar alla oss 30-40-åringar speciellt mycket då man befinner sig i någorlunda samma ålder som Emma och Dexter, har gått igenom samma faser i livet och upplevt samma situationer. Att läsa En dag är lite som att resa bakåt i tiden. En nostalgisk resa tillbaka till sitt eget 90-tal.
Det är en sådan välskriven historia att Emma och Dexter kliver ut ur boksidorna och blir som ens verkliga vänner som man levt med på riktigt i 20 år. Det är nästan på den nivån, och det är därför allt som händer i boken berör så starkt. För berörd blir man. Jag blir både illa berörd och lycklig och varm längst inne i hjärtat. Berörd på ett sätt som är utöver det vanliga.
En dag är väldigt realistisk, nära inpå, och det bränner. Det är en berg och dalbana av känslor – fantastiskt, härligt och vackert, och grymt, obehagligt och sorgligt. Precis som livet faktiskt är.
** Sluta läsa här om du inte vill läsa mina tankar om slutet **
En dag är underbar, men jag tycker inte att allt som händer är underbart. Jag kan tycka att det är ett fantastiskt bra slut, rent författarmässigt, men känslomässigt tycker jag inte alls om det. Det hade faktiskt blivit en ännu bättre bok om jag kunnat lägga den ifrån mig med en lycklig känsla istället för en klump i magen.
Fakta:
Förlag: Printz Publishing
Antal sidor: 431
Utgivningsår: 2010
Första meningen: ”Jag antar att det viktiga är att göra någon sorts skillnad”, sa hon.
Jag satt i en solstol i Spanien och skrek rakt ut "Nej, så får du inte göra" när det hemska hände. Kändes väldigt onödigt, men visst får författaren göra som han vill med sina personer.
Ännu en bok att lägga till att läsa listan!! Kul med en bok som får så fina vitsord!
O: Ja dom får ju det, tyvärr! Jag har ännu inte förlåtit Ann Cleeves…. 😉
Boklusen: Den är helt klart värd alla fina vitsord!
Skulle också vilja att slutet hade varit lyckligt men då hade nog kritikerna nog inte tyckt att den varit lika litterär som dom nu tycker att den är ,tyvärr.