Fånge i Teheran – Marina Nemat

Marina Nemat är bara 16 år när hon grips och sätts i fängelse av den islamiska regimen i Iran. Hennes brott: hon protesterade mot att de vanliga skolämnena byttes ut mot studier av Koranen.

Marina har vuxit upp i en relativt välbärgad, kristen familj och hennes liv kretsar mest kring skolan, kamrater, sommarfester och förälskelsen i den några år äldre André. Över en natt har det vänts i sin motsats – det ökända Evin-fängelset där skräck, tortyr och död tillhör vardagen.

Inne i fängelset förhörs Marina av två vakter. Den ene misshandlar henne nästan till döds, den andre säger att han vill hjälpa henne. Men Marina vägrar att erkänna något brott och döms till döden. När hon står inför exekutionsplutonen svänger plötsligt en svart Mercedes in på avrättningsplatsen…

Kommentar:
Det här är en sann berättelse där Marina Nemat berättar om sin uppväxt i Iran, och hur landet såg ut under 70- och 80-tal. Det är intressant och lärorikt att få inblick i hur landet såg ut både före och efter att Ayatollah Khomeini kom till makten.

Marina är både naiv och stark, och man förstår mycket väl de val hon gör. Hennes fångvaktare Ali som förälskar sig i henne är en spännande karaktär, liksom hans familj som verkade bry sig mer om Marina än hennes egen familj gjorde.

Jag tycker absolut att det här är en viktig berättelse som är väl värd att läsa, men tyvärr berörde den mig inte särskilt mycket. Det känns hemskt att säga så, men det finns något av en distans hos författaren när hon berättar om sina hemska upplevelser som gör att det inte riktigt griper tag så som böcker av den här typen brukar göra. Det hela är lite för ytligt. Men, hennes berättelse förtjänar att läsas.

Fakta:
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 272
Utgivningsår: 2008
Första meningen: Ett gammalt persiskt ordspråk säger att himlen har samma färg vart än du går.