Det flammande korset – Diana Gabaldon

Ja det blir lite mycket Gabaldon här nu… men jag håller som sagt på med min omläsning av Outlander-serien för att fräscha upp minnet innan jag sätter tänderna i den sprillans nya Echo in the bone som ligger här hemma och väntar. Men det tar sin lilla tid att plöja igenom serien, det handlar om runt tusen sidor per bok så lite mer än en kafferast tar det…

Det flammande korset är femte boken i serien och tar vid alldeles efter där bok fyra, Trummornas dån, slutar. Jag tycker det här är den svagaste boken i serien, hittills. Enda anledningen att jag tycker om den är för att hennes andra böcker är så fantastiska och att jag tycker så mycket om huvudpersonerna. Skulle det här ha varit första boken i serien hade jag aldrig fortsatt att läsa.

Den här boken är en mellanbok, enbart en transportsträcka fram till nästa bok. Jag saknar det fängslande, det där som gör att man bara måste läsa en sida till, det finns inte här. Det spretar för mycket. Bitvis är det bra, men större delen av boken är rätt så trist. Det händer inte så mycket som för historien framåt. Men jag gillar det förstås ändå. Jag tycker att själva serien i sig och handlingen är så spännande att jag förlåter detta.

Fakta:
Förlag: Bra Böcker
Antal sidor: 955
Utgivningsår: 2003
Första meningen: När jag vaknade hörde jag regndroppar trumma på segelduk och kände min förste mans kyss på läpparna.