Minaret – Leila Aboulela
Förlag: Karneval Förlag
Antal sidor: 285
Utgivningsår: 2008
Med sin slöja och nedslagna blick är Najwa osynlig för andra, inte minst för de välbärgade Londonfamiljer vars barn och hem hon tar hand om. Tjugo år tidigare hade allting varit annorlunda. Då tillhörde hon själv en rik sekulariserad familj i Sudan. Hon studerade på universitetet i Khartoum. Hennes framtid såg ljus ut.
Men så en dag vänds allt uppochned. Najwa tvingas fly landet. Hon kommer till London och där fortsätter hennes fall – ett fall som inte slutar förrän hon hamnat på samhällets botten.
Till sin egen förvåning börjar hon då känna en dragning till de människor som besöker den lokala moskén, människor som hon i sitt tidigare liv sett ner på. Här finner Najwa sig tillrätta och skapar sig ett nytt liv och en ny trygghet – tills hon en dag blir mer än synlig för den unge sonen hos sin nya arbetsgivare.
Kommentar:
Den här boken skildrar islam på ett positivt sätt, religionen som renande och helande. Men det är en ganska tung bok. Inte att den är jobbig att läsa, den är tvärtom lättläst och svår att lägga ifrån sig. Men huvudpersonen Najwa är så sorgsen och vilsen att det gör ont i hjärtat. När hon slutligen närmar sig islam och börjar studera koranen och bära slöja blir hon lycklig, trygg och stark. Men det är inte en bok om islam som religion, utan det handlare snarare om en kvinnas resa för att finna sig själv.
Najwa har förlorat sin familj och sitt hemland, blivit sviken och lurad av en man och är alldeles ensam, men hos kvinnorna i moskén hittar hon den vänskap och gemenskap hon saknar. Personligen har jag så svårt för den föreställningen att religion – vilken religion det än må vara – ska vara det som räddar en människa. Jag önskar att folk kunde finna sin egen styrka utan att blanda in någon högre makt.