Hembiträdet
Författare: Marie Hermansson
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Antal sidor: 261
Utgivningsår: 2004
Yvonne gick upp för trappan till ytterdörren, låste upp och gick in. Och nu äntligen erfor hon den pirrande känsla hon föreställt sig när hon tagit det drastiska steget att söka hembiträdestjänsten för att få komma in i huset.
Yvonne Gärstrand är en framgångsrik organisationskonsult som känner leda, såväl i jobbet som i sin familj. För att liva upp sig börjar hon ströva omkring i ett främmande villaområde, hon iakttar människorna där och fantiserar om deras liv.
Ett hus i synnerhet väcker hennes intresse, makarna Ekbergs. Hon får veta att de söker en hemhjälp, går dit på en anställningsintervju och får jobbet. Men när hon börjar sitt arbete märker hon snart att allt inte står rätt till.
Från att ha varit en utanförstående iakttagare dras Yvonne alltmer in i Bernard Ekbergs liv. Hon invigs i hans mörka hemligheter och blir mot sin vilja en pådrivare av händelsernas dramatiska utveckling. Men i samma ögonblick som hon går över tröskeln till familjen Ekbergs hus börjar också hennes eget liv förvandlas liv på ett sätt hon inte kunnat ana.
Kommentar:
Jag vet inte riktigt vilken genre jag ska placera den här boken, skulle kunna vara både deckare och spänning, så det får bli det mer neutrala skönlitteratur. Marie Hermansson hittar alltid på de mest annorlunda handlingar och intriger i sina böcker, även denna gång. Vem har inte nån gång fantiserat om människorna i ett hus och vad dom gör där inne? Skillnaden mellan oss andra och huvudpersonen Yvonne är att hon går steget längre och kliver in i deras liv. Jag gillar Hermanssons sätt att skriva. Det ligger alltid en sorts outtalad spänning under ytan. Boken går snabbt att läsa då den inte är särskilt tjock, och den har en handling som hela tiden drivs framåt så man inte kan lägga den ifrån sig.
Jag gillar också Hermansson väldigt mycket. Det här var den första boken jag läste av henne, och den gav verkligen mersmak. En ganska lågmäld bok, som egentligen inte är spännande eller så, men som ändå får en att vilja läsa mer.
Kram
/Ango