Stora vackra liv – Emily Henry

Alice Scott är den eviga optimisten som fortfarande drömmer om att slå igenom som skribent. Och för att göra det vill hon skriva biografin om Margaret Ives, arvtagerskan som prydde varenda tabloid och var skvallerpressens stora älskling som ung – innan hon plötsligt gick under jord och aldrig syntes till igen. När Alice äntligen lyckas hitta Margaret – eller åtminstone en åttioårig kvinna som påstår sig vara Margaret – beger hon sig till ön Little Crescent för att undersöka saken.

Men Alice är inte den enda som åkt dit för att skriva om den skandalomsusade Margaret Ives … Det visar sig att den prisbelönta skribenten Hayden Anderson är där på samma uppdrag. Och för att få det prestigefyllda jobbet måste de bo på ön i en månad och var för sig intervjua Margaret, för att sedan låta kvinnan välja den skribent hon gillar mest. Men berättar Margaret verkligen sanningen om sitt liv? Och hur ska Alice kunna koncentrera sig på jobbet när Hayden hela tiden finns där och påminner henne om den pulserande – och väldigt olämpliga – längtan som växer sig allt starkare mellan dem?

Kommentar:
Men vad fan Emily Henry, vad är det här för magplask? Det här är sommarens stora besvikelse. Emily Henry är alltid ett säkert kort när det gäller romantisk feelgood, det är smart och roligt, romantiskt och hett, rappa dialoger, kemi mellan huvudpersonerna, sköna karaktärer i birollerna och bara helt enkelt härliga historier som är ljuvliga att läsa. Men inte den här gången.

Här handlar det om journalisten Alice som får en chans att skriva Margaret Ives självbiografi, en åttioårig kvinna med ett händelserikt och mytomspunnet förflutet. Hon åker till den lilla kuststaden där Margaret lever ett avskilt liv för att intervjua henne. Men det visar sig att Alice har konkurrens av den Pulitzer-belönade Hayden som också har fått samma erbjudande. Nu blir de båda rivaler om att skriva Margarets berättelse. Låter ju som ett klassiskt, härligt upplägg med massor av potential, hela grejen med ”frenemies to lovers” med en massa komplikationer på vägen.

Problemet är att majoriteten av berättelsen är Margarets berättelse om sitt liv – och hennes familjs liv. Oerhört tråkigt och långsamt, och så tråkigt och livlöst skrivet! Jag tröttnar snabbt och bladar igenom de oändliga kapitlen om hennes liv. Där emellan finns det kapitel med Alice och Hayden som möts. Den käcka Alice och den buttra Hayden. Gnistor slår. Det hånglas. Och GUD som det hånglas och flämtas och stönas och slickas. Men de kan inte gå hela vägen och ligga med varandra för det skulle vara fruktansvärt om de gjorde det och sedan blir ovänner när en av dem får jobbet. (?!)

Och visst, allt är inte uselt. Kemin finns där emellan Alice och Hayden, till en början. Det är ju de här bitarna som Emily Henry är så skicklig på att skriva och utveckla de här sprakande relationerna som jag tror på och älskar. Men det funkar liksom inte den här gången, jag köper inte deras plötsliga kärlek som uppstår från ett ingenting. Jag hade önskat mer udd, mer rivalitet, och mycket mindre tråkig Margaret-livshistoria.

Men jag antar att det här är Emily Henrys försök att skriva något nytt, att skriva något ”större”. Men det här var varken stort eller vackert. Läs allt annat av Henry, men skippa denna.

Fakta:
Originaltitel: Great big beautiful life
Förlag: LavenderLit
Antal sidor: 502
Utgivningsår: 2025