Solen skiner alltid på Tjurkö – Emma Bouvin

Mirijam är död. Hon som var mamma till Niklas, Kenneth och Tom, farmor till Hanna, Simon och Isabelle, och familjens självklara samlingspunkt och sammanhållande länk. Hur ska de klara sig utan henne? Och framför allt: vad ska hända med Tjurkö? Stugan i Karlskrona skärgård, där familjens historia har formats och sönerna växt upp. Nu går egendomen till dem och deras barn. Men hur ska arvet efter farmor hanteras?

De tre brödernas relationer är invanda och dysfunktionella. De förstår inte varandra, kan inte prata med varandra. Kusinerna i sin tur har alla sin egen agenda. Simon jagas av spelskulder och vill sälja huset för att få in cash. Hanna ser det som ett sätt att äntligen få bekräftelse från sin pappa, och Isabelle är mest upptagen av hur hon kan bli av med sin systers nya kille.

Stugans öde ska avgöras under en midsommarhelg, den första på över ett decennium när de alla är tillsammans på Tjurkö. Men hur ska de kunna komma överens? Vilka minnen och konflikter kommer att blossa upp i sommaridyllen?

Kommentar:
Jag brukar alltid vara avundsjuk på folk som har stora släktkalas i sitt gemensamma släktsommarhus och där alla syskon och kusiner umgås och har det idylliskt och trevligt. Själv har jag ingen stor familj och släkt att umgås med. Men när jag läser Solen skiner alltid på Tjurkö så gör det inget alls. För här är det mest bara dysfunktionellt och omysigt.

Jag har lite svårt att komma in i berättelsen, för det är väldigt många personer i flera generationer inblandade så det är svårt att hålla reda på vem som är vem. Men det ger sig efter ett tag och det blir både rolig och underhållande läsning. Och lite jobbigt och konfliktfyllt också. Precis som det ska vara. En riktigt lyckad debutroman av Emma Bouvin.

Men jag hoppas att det kommer en fortsättning, för annars är jag inte alls nöjd med upplösningen! Slutet blev alldeles för tvärt och abrupt.

Fakta:
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 247
Utgivningsår: 2025