Hildur – Satu Rämö

Hildur Rúnarsdóttir är chefen för enheten för försvunna barn på Island. I ett försök att glömma sin traumatiska barndom varvar hon utredningsarbetet med att surfa på Islands kyliga vågor. Dessutom har hon en gåva som sätter henne i en klass för sig – förmågan att känna när tragedier närmar sig. Hör det samman med det som inträffade för 25 år sedan?

Till sin hjälp har hon Jakob Johanson, en polis som reser från Finland för att samarbeta med Hildur. När Jakob inte jobbar stickar han isländska tröjor. Enligt honom är stickning precis som livet självt: Förutsägbart, men kaotiskt.

I berättelsens början sker en lavin i Västfjordarna, och en man hittas död i ruinerna av ett hus. Men det är inte lavinen som har satt punkt för hans liv – man upptäcker att han har ett snitt i halsen. Hildur och Jakob tvingas snabbt inse att det förtrollande landskapet döljer mörka hemligheter. De måste kämpa för att försöka lösa gåtan innan mördaren slår till igen.

Kommentar:
Det här är en deckarserie precis i min smak! Förstår inte att jag väntat så länge med att läsa den – men är desto gladare att jag nu kan kasta mig över de tre följande delarna. (Rósa & Björk, Jakob och Rakel).

Här förenas ju något av det bästa jag vet – kriminalhistorier, stickning och karga landskap. Jag älskar också allt det isländska och har haft ett tomrum efter Arnaldur Indridassons serie om Erlendur Sveinsson. (Erlendur den äldre, inte den yngre.) Och här får jag lite samma lågmälda stämning och lite samma karaktärsdrag i Hildur och Erlendur. Och sökandet efter försvunna syskon har de också gemensamt. Jag är fast direkt.

Jag blev också väldigt förtjust i både Hildur och Jakob, som är två gedigna karaktärer att bygga serie på. Gillar det här ofantligt mycket!

Fakta:
Förlag: Forum
Antal sidor: 366
Utgivningsår: 2023