Tack och hej Bokmässan 2024!

Fyra fina dagar är över, liksom Bokmässans fyrtioårskalas. En ganska pigg 40-åring får jag lov att säga, betydligt piggare än undertecknad (som visserligen är några år äldre men var tvungen att ta en lunchtupplur på hotellrummet under lördagen). Bokmässan själv höll igång från morgon till sen kväll, med mingel och nattklubbande och till och med ett publikrekord.

Huvudgästen på festen var ikonen Joyce Carol Oates som svepte förbi mig på golvet. Hon fick ta emot det nyinstiftade hederspriset Sjöjungfrun.

I år var det annars ovanligt få utländska gäster, vilket är lite synd. Crimetimescenen hade knappt några utländska författare – utan att nu ha lusläst programmet snappade jag bara upp Satu Römö och Chris Whitaker. Och Feelgoodscenen hade inte en enda! Vi har gott om fina svenska författare, det är inte det, men utländska författare ger ändå en extra stjärnglans till programmet.

På förhand hittade jag inte så många spännande programpunkter jag ville lyssna på. Årets teman lockade mig inte heller. Jag gick mest och duttade mig igenom hela mässan tycker jag. Lyssnade lite här, lyssnade lite där, orkade inte stå i kö, orkade inte stå stilla, orkade inte gå till andra änden av mässan, etcetera, och som vanligt gled jag in på oväntade saker som visade sig vara riktigt bra.

Tack vare Ulricas tips gled jag in på ett semimarium med Baek Heena, den sydkoreanska bilderbokskonstnären som tilldelades ALMA-priset 2020. Totalt okänd för mig på förhand, men hon var helt fantastisk att lyssna till när hon berättade om sitt skapande och den kreativa processen. Och vilka fantastiska bilder hon skapar! En verklig konstnär och inte ”bara” en barnboksförfattare.

Min vilsenhet ledde mig också till att haka på Annette som skulle lyssna på Gloria Ray Karlmark och Elisabeth Åsbrink. Gloria Ray var fjorton år när hon stoppades av vita soldater från att börja på Little Rock Central High School i Arkansas. Åsbrink har författat hennes biografi. Det blev ett starkt samtal som berörde alla i salen. Gloria påtalade vikten av att våga säga ifrån och att stå upp för saker som är fel. Kan inte upprepas nog ofta. Boken, Gloria – I rasismens skugga, fick följa med mig hem.

Som alltid är den största behållningen ändå alla människorna. Alla vänner och bekanta som ses varje år, vi bokmässeälskare som ständigt återvänder trots att vi muttrar över de höga priserna och den galna trängseln. Det här sammanhanget som bokmässan ger är så viktigt för mig, och antar jag även för många andra. Utan bokmässan vore mitt liv så mycket fattigare. (Själsligt sett menar jag, antalet spenderade kronor ska vi inte tala högt om.)

Nästa års teman blir Dramatik och Kärlek och lust. Det blir väl härligt! Vi ses 2025!