Sommarljus – Jón Kalman Stefánsson
”Vi tänker inte berätta om hela byn, vandrar inte från hus till hus, det skulle du inte orka med, men här kommer helt säkert att berättas om lidelser som knyter samman dagarna och nätterna, om en lycklig lastbilschaffis, om Elisabets svarta sammetsklänning och han som kom med bussen, om Turid som är lång och full av hemlig längtan, om en man som inte kan räkna fiskarna och en kvinna med blyg andhämtning – om en enslig bonde och om en fyra tusen år gammal mumie.”
Kommentar:
Sommarljus, och sen kommer natten är en bok som jag länge velat läsa, men aldrig kommit mig för. Jag konstaterar att det här är ett av de tillfällen när boken är bättre än jag. Jag kan känna och erkänna att det här är en bra bok – men den faller inte mig i smaken.
Jag saknar en handling. Något sammanhängande. Det är mest bara fragment och handlar egentligen inte om något särskilt. En by. Människorna som bor i byn. Men som han skriver! Språket är otroligt vackert och det finns ett flyt i berättandet – vilket i och för sig låter lite märkligt med tanke på avsaknaden av handling – men hans förmåga att hitta ord och formulera sig är något utöver det vanliga.
”Varför har jag levat, frågade vår släkting på dödsbädden, vi öppnade mun för att svara, fast utan att veta svaret, men då dog hon, för döden ligger fortfarande ett rejält kliv framför oss.”
Det är ju så fint så man ryser! Så det fina språket tar jag med mig, men i övrigt checkar jag av Jón Kalman Stefánsson på läslistan, det var intressant men jag tror inte vi kommer att ses igen.
Fakta:
Originaltitel:Sumarljós og svo kemur nóttin
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 270
Utgivningsår: 2009
Första meningen: Nu höll vi nästan på att skriva att byns egenart ligger i att den saknar egenart, men det är nog inte riktigt sant.