I en hyreskasern nära landsvägen i femtiotalets Neapel växer de båda flickorna Elena Greco och Lila Cerrullo upp och blir vänner för livet. Det är efterkrigstid, nödår och våldet präglar fortfarande Italien i form av lönnmord och godtyckliga avrättningar.
Lila är den självklara ledaren, den snabbfotade, den våghalsiga, den kvicktänka och den elaka. Det är också Lila som slår Elena ur brädet som skolans bästa elev, hon har lärt sig läsa själv och kommer etta på alla prov. Skolgången utgör ett löfte om en bättre framtid för dem båda, men Lila, dotter till skomakaren Fernando och hans hustru som båda är analfabeter, är den som tvingas ge upp studierna medan Elenas far, som är vaktmästare i stadshuset, ser till att dottern får fortsätta att gå i skolan.
Lila gifts i stället bort vid 16 års ålder med Stefano Carracci, son till en mördad maffiaboss och driver familjen Carraccis livsmedelsbutik med framgång i kvarteret. Elena, däremot, fortsätter sin utbildning, och drömmer om att skriva.
Kommentar:
Jamenjo. Den är precis så bra som hyllningskören säger, det är verkligen en bok som etsar sig fast. Det är inte omedelbar kärlek, det börjar lite trögt. Inledningen är rörig. Men orden borrar sig sakta ner genom huden och gnager sig fast i skelettet. Det här är en bok som känns, inifrån och ut. Jag tänker på Siliva Avallones Stål när jag läser, och när jag bläddrar fram min recension ser jag att jag använt samma liknelser när jag berättade om den boken.
Vem Elena Ferrante är vet vi inget om, och det spelar egentligen ingen roll. Men jag tror att det är en hon, och jag tror att hon är uppväxt vid samma tid och plats som Elena i boken. Eller så är hon bara en fantastisk berättare, för det känns precis som att man befinner sig i femtiotalets Neapel.
Elenas och Lilas uppväxt är våldsam, blodfylld och full av hårda ord. Barn får stryk av andra barn, av sina föräldrar, av sina lärare. Männen slår kvinnorna, kvinnorna slåss mer än männen. Folk dör till höger och vänster. Våldet är vardag. Mitt i detta växer vännerna upp och försöker hitta sina identiteter.
Det handlar om klass och om kön. Vänskap kontra rivalitet. Det finns en stark dynamik mellan Elena och Lila, och det böljar fram och tillbaka. Vem är i underläge, och vem är i överläge, egentligen?
Språket, det är lika elegant som det är kraftfullt. Och just kraftfull är ett bra ord för att beskriva Min fantastiska väninna.
Det negativa – boken har egentligen inget avslut och jag vill direkt fortsätta på del två och läsa vidare. Jag hade önskat en tätare utgivning, det är lång tid att vänta till oktober då andra delen i Neapelkvartetten kommer ut.
Fakta:
Originaltitel: L’amica geniale
Antal sidor: 350
Utgivningsår: 2016
Första meningen: I morse ringde Rino, och jag trodde att han ville ha pengar igen så jag tog sats för att säga nej.
Jag har (naturligtvis) den här på läslistan, men om slutet är som du säger så tror jag att den får vänta tills uppföljaren finns ute!