Där isarna råmar - Lundgren & Lundgren

Snön tinar och djupt inne i de norrbottniska skogarna hittas en cykel, som visar sig tillhöra en pojke vars försvinnande har förbryllat polisen. Irene har nyligen lämnat Stockholm för jobbet som polis i yttre tjänst, men på stationen i Kalix hamnar hon snart i konflikt med både chefer och fördomsfulla kollegor.
 
I den glest befolkade bygden försiggår samtidigt verksamhet som undgår lagen. I en liten by bor flickan Nina med sin moster och sin allvarligt sjuka mamma. Framtiden är oviss, och mosterns vänner är farliga vänner. Mellan islossning och lövsprickning trappas en jakt upp, där människors sanna väsen ska träda i dagen.
 
Kommentar:
Svägerskorna Ulrika Lundgren Lindmark och Jennie Lundgren debuterar med lågmäld glesbygdsspänning, och de gräver verkligen där de står. De är båda bosatta i Norrbotten och Jennie är till vardags polis.
 
Det är ett långsamt tempo i berättandet och stor omsorg har lagts vid detaljerna. Ibland kanske det blir lite väl detaljerat - som beskrivningen av vilket träslag skåpen i omklädningsrummet på stationen har, eller exakt allt vad man passerar på vägen till en plats. Det märks att man vill verkligen visa att man kan platsen. Och visst känner jag igen mig, så de har lyckats väldigt bra med det.
 
Det vilar också ett lugn över hela berättelsen, till och med i de mest spännande situationerna lyser det igenom, och det känns också väldigt typiskt för platsen. De har fångat Kalix-lugnet.
 
Polisernas vardag känns också väldigt äkta och nära verkligheten. Det är långa avstånd, många vitt skilda situationer att hantera, och det kräver en viss typ av personlighet för att hantera det. Irene och Max är båda två intressanta personer som kompletterar varandra, och jag ser fram emot att lära känna dem bättre i kommande böcker. 
 
Där isarna råmar är en lågmäld deckare som tar plats. Väl värd att läsas!
 
Fakta: 
Förlag: Albert Bonniers förlag
Antal sidor: 342
Utgivningsår: 2021