Rovhjärta - Ulrika Rolfsdotter

Annie Ljung har byggt upp ett nytt liv som socionom i Stockholm, långt från hembyn Lockne. Då hennes senildementa mamma rymmer från äldreboendet tvingas Annie återvända till den plats hon både älskar och hatar. Samtidigt försvinner hennes släkting Saga spårlöst och Annie övertalas att stanna. Vad hade egentligen 17-åriga Saga för hemligheter? Har hon rymt, varit med om en olycka eller mördats? Annie blir alltmer indragen i sökandet och tvingas återigen möta demonerna från sitt förflutna.
 
Kommentar:
Det är en trend vi sett ett tag nu i bokvärlden, med hemvändande storstadsbor som återvänder till barndomsorten i glesbygd och möter skuggor från det förflutna. Rovhjärta hamnar någonstans mitt emellan Var inte rädd för mörket (återvändande socionom) och Rotvälta (återvändande polis med dement mamma, utspelar sig i samma trakter). Både för de uppenbara likheterna i själva grundhistorien, men också för stämningen och de snarlika miljöerna. 
 
Men med det sagt, menar jag absolut inte att Rovhjärta är en kopia, jag bara råkade läsa den sist av dessa tre. Den står mycket stadigt på egna ben, och det är en riktigt bra debut av Ulrika Rolfsdotter. 
 
Jag tycker om persongalleriet och miljöerna, spänningen och de överraskande inslagen i historien. Det finns ett driv som gör att intresset hålls uppe hela tiden, och det går inte att sluta läsa. Jag tycker dock att det var lite väl många trådar att följa, det är många karaktärer, många namn, och väldigt mycket som händer. En del trådar lämnas hängande, men det är helt okej så länge det kommer en fortsättning. 
 
Och så blev jag inte klok på vädret, det hängde inte ihop för mig. Det är påsk, april, men gott om is och pimpelfiske, blandat med mopedkörning, och snöstorm som lägger ett tjockt snötäcke och kräver skottning, riktigt mörkt och riktigt kallt, och så regn på det. Nog för att aprilväder är aprilväder, men jag kan inte riktigt relatera trots att jag bor bra mycket längre norrut. 
 
Fakta:
Förlag: Bazar förlag
Antal sidor: 413