Je m'appelle Agneta - Emma Hamberg

Agneta är fyrtionio år och har bleknat in i tapeten. De utflugna barnen hör bara av sig när de vill att hon ska swisha pengar, och arbetskamraterna har absolut noll intresse för henne. Agnetas man Magnus, fågelskådare och frisksportare, anser att ”din kropp är ditt tempel” och att templet inte ska besudlas med till exempel rödvin eller aprikosmarmelad. Lyckligtvis finns ett utrymme bakom frysen i källaren där Agneta kan ha sin marmelad. Att ligga i sängen, dricka vin i smyg och se på tv-serier där folk renoverar franska gårdar är hennes enda, hemliga njutning.
 
Men när Agneta får syn på en radannons i tidningen vaknar något inom henne. Äldre pojke behöva hjälp. Nu. Laga mat. Städning jättestor hus. Mycket viktig – varje fredagar 17.00 sitt på bar. Måste prata svenskan! Pojken bor Saint Carelle, Provence, Frankrike. Svar till bar-fabien@gmail.com
 
Några dagar senare står Agneta till sin egen och alla andras förvåning på ett ödsligt torg i en liten by i Provence. Där ingenting är som i annonsen. Äventyret kan sannerligen börja.
 

Kommentar:
Alltid när jag läser Emma Hamberg så vill jag göra precis det bokens huvudperson gör - om det är så är rymma med glassbilen, flytta till Rosengädda, eller som här, dra till Provence. Je m'appelle Agneta är 314 sprudlande sidor av Joie de Vivre.

Här får vi följa Agneta, och hennes liv som går från svartvitt till färg-tv. Och hon spelar själv huvudrollen. Det är roligt och sorgligt, varmt och kärleksfullt berättat, men framför allt är det livsomfamnande. Lev livet nu, vänta inte tills det är för sent, och låt inte någon annan styra ditt liv. Jag, och min inre Agneta, tokälskar det här lyckopillret och väntar på en fortsättning! Och på filmen!

Fakta:
Förlag: Piratförlaget
Antal sidor: 314
Utgivningsår: 2021

#1 - - Hanna:

Instämmer i allt, jag gillar Emma Hambergs stil. Trots att boken är snabbläst finns det ett djup, karaktärerna är inte utan bekymmer, men det finns en positiv känsla och ett framtidshopp som gör mej glad.