Unorthodox - Deborah Feldman

Unorthodox är Deborah Feldmans självbiografi om sin uppväxt i och flykt från den chassidiska Satmar-kolonin i Williamsburg, New York. Boken ligger till grund för Netflix-serien med samma namn.

De delar som överensstämmer är tillbakablickarna, men allt som händer efter flykten är fiktivt. Om tv-serien är mer dramatisk och ”Hollywood”, så är boken mer intressant och lärorik. Man får mer kött på benen och förklaring till alla scener som utspelar sig i serien, klädsel, traditionerna och så vidare. För mig kompletterar de båda varandra, men är helt olika.

Chassidier, satmar, och alla de begreppen var tidigare helt okända för mig – ”ultra-ortodox” är väl den benämning jag klumpat ihop alla dessa grenar av den konservativa judendomen med. Satmar, är likt alla andra extrema former av religiösa inriktingar, eller sekter (vad man nu kallar det), sjukt märklig men också sjukt intressant.

Boken är väldigt detaljerad när det gäller barndomen, och skildringen av de olika högtiderna som
firas. Alla traditioner och sedvänjor, och regler, är välskrivna och som sagt väldigt intressanta. Men
det tar till mer än halva boken innan hennes bröllop äger rum, och efter det blir det inte riktigt lika
detaljerat eller fängslande.

Så första delen – mycket bra, andra delen – lämnar mer att önska. Maken Eli förblir ett mysterium för mig. Jag upplever det inte som att han håller henne tillbaka, utan han låter henne röra sig i den ”moderna” världen, så jag förstår inte riktigt varför hon måste fly från honom? Det går också väldigt ”lätt” för henne att lämna honom, och att lyckas få vårdnaden om sonen. Man får ingen närmare förklaring till det, utan då slutar berättelsen. Det måste ha varit en hel del konflikter och motsättningar? Och jag hade också gärna fått ta del av hur livet som frånskild blev, hur ser deras relation ut idag? Träffar Eli sin son? Allt sånt blir jag nyfiken på.

Fakta:
Förlag: Harper Collins Nordic
Antal sidor: 309

 

 

#1 - - Ullis:

Detfinns en uppföljare till boken.

Svar: Aha, har du läst den?
Lotta - hyllan