Välkommen hem – Ninni Schulman
En sensommardag får Magdalena Hansson en inbjudan till en återträff med sin högstadieklass. Tanken är att de ska sova i klassföreståndarens sommarstuga, precis som de gjorde en helg i nian. De ska äta och umgås och gå på spökvandring i skogen. Precis som då.Magdalena känner bara olust. De senaste veckorna har hon blivit utsatt för grovt näthat och hon skulle mycket hellre tillbringa helgen tillsammans med Petter, som äntligen är hemma från Norge där han numera jobbar. Men eftersom en av klasskamraterna idag är musiker och dokusåpakändis åker hon dit för att göra ett reportage till Värmlandsbladet.
På festen faller alla tillbaka i gamla mönster. Allting spårar ur och Magdalena blir kvar mitt i kaoset. Sent på kvällen hittas en av klasskamraterna brutalt mördad. Dagen efter hittas ännu en person i klassen död på Hotell Monica. Tillvägagångssätten verkar helt olika, men det måste väl ändå vara samma gärningsman? Vilket är i så fall motivet? Och finns det fler i klassen som är i fara?
Kommentar:
Välkommen hem är femte delen i Ninni Schulmans Hagfors-serie med journalisten Magdalena Hansson i huvudrollen. Den femte, och den bästa i raden. (De övriga är Flickan med snö i håret, Pojken som slutade gråta, Svara om du hör mig och Vår egen lilla hemlighet.)
Som alltid ligger styrkan i det lilla. I det vardagliga, i igenkänningen, och inte minst i skildringen av avfolkningsbygd och landsort. Det finns en känsla som är så exakt och äkta. Den här gången är det inte själva morden som är det otäckaste, utan det otäcka ligger i återföreningen av högstadieklassen, i roller och karaktärer, i röster och blickar, och i gamla oförrätter. Det är obehaglig läsning som bränner.
Jag tycker att Ninni Schulman växer med varje bok – och ändå har hon varit bra hela vägen. Det är riktigt bra och jag ser väldigt mycket fram emot att läsa nästa del i serien.
Fakta:
Förlag: Forum
Antal sidor: 509
Utgivningsår: 2016
Jag tycker också att det här var riktigt bra. För mig var också återföreningen det som var rejält otäckt, hon skildrar det så precis och igenkänningen är stor. Särskilt när man, som jag, kommer från landsbygden. Jag tyckte mycket om den tidigare boken som handlade om älgjakt också.
Ja jag håller med, hög igenkänning för oss lantisar 😉
Jag tycker också att det här var riktigt bra. För mig var också återföreningen det som var rejält otäckt, hon skildrar det så precis och igenkänningen är stor. Särskilt när man, som jag, kommer från landsbygden. Jag tyckte mycket om den tidigare boken som handlade om älgjakt också.
Ja jag håller med, hög igenkänning för oss lantisar 😉
Jag har länge tänkt läsa något av Ninni Schulman, och just den här boken lockar mest just på grund av att jag kan tänka mig en hel del igenkänning, dels i landsortsbeteende, dels i hur många faller in i gamla mönster trots att det kan ha gått 10-20 eller fler år.
Jag har länge tänkt läsa något av Ninni Schulman, och just den här boken lockar mest just på grund av att jag kan tänka mig en hel del igenkänning, dels i landsortsbeteende, dels i hur många faller in i gamla mönster trots att det kan ha gått 10-20 eller fler år.