Odinsbarn (Korpringarna 1) – Siri Pettersen
En man från norr sticker kniven i ett spädbarn, för att dölja att hon är född utan svans. Flickan överlever och får namnet Hirka. När hon är femton vintrar gammal får Hirka veta att hon är ett odinsbarn – ett svanslöst odjur från en annan värld. Myten säger att odinsbarn för med sig röta och död.Samtidigt sprider sig rykten och oroligheter i landet. Gamla maktkamper väcks till liv, krig hotar att bryta ut och folk överger sina hem i fruktan för varelser som ingen har sett på tusen år.
Det verkar som om Hirka inte är den enda som tagit sig igenom stenportarna från den andra världen och plötsligt vänds alla blickar mot henne.
Kommentar:
Jag brukar inte läsa fantasy och säger alltid att jag inte gillar fantasy när någon frågar. Fantasy är för mig synonymt med Tolkiens Sagan om ringen eller Bilbo och jag kommer bara inte igenom böckerna eller filmerna. De är ingenting för mig.
Men när jag tänker efter så finns det en hel del fantasy eller åtminstone fantasy light som jag gillar, och gillar väldigt mycket. Marion Zimmer Bradleys Avalon-serie till exempel. Eller mitt livs största läsupplevelse Sagan om Isfolket? Den serien borde väl räknas som fantasy light? Och om det är sant att också Cirkeln och Hungerspelen räknas in i fantasygenren så inser jag helt plötsligt att jag måste börja omvärdera och kalla mig själv fantasy-light-fantast.
Odinsbarn räknas som en bok för unga vuxna, och den faller mig i smaken kanske just därför. Det går lätt att läsa och ta till sig den här underliga världen med sina krångliga namn. Det blir inte för tungt och komplicerat utan går hyfsat lätt att få grepp om vem som är vem och vilken koppling de har till varandra. Däremot greppar jag inte riktigt varför allt som händer händer. Saker bara är som de är, men jag känner inte att jag förstår varför. Ibland tappar jag bort mig, framför allt när det segar en del i mittenpartierna som gör att jag förlorar intresset för ett tag. Men överlag går det bra att hänga med bland siare, skuggor och jordblinda.
Hirka är ett odinsbarn, en menskr, och jag gillar att det är människan, hon utan svans, som är den annorlunda. Både hon och Rime som är huvudpersonerna är starka karaktärer som jag gärna följer på vidare äventyr. Det slutar riktigt spännande så jag skulle gärna läsa del 2 nu på en gång.
Siri Pettersen har hyllats för att hon förnyat fantasygenren med Odinsbarn. Det kan jag inte uttala mig om hon gjort, jag kan för lite om fantasy, men jag konstaterar i alla fall att jag tycker mycket bra om Odinsbarn och det räcker gott nog för mig.
Fakta:
Originaltitel: Ravneringerna 1: Odinsbarn
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 662
Utgivningsår: 2015
Första meningen: Thorrald lyckades ta sig in genom dörren, men han förmådde inte stänga den bakom sig.
Jag brukar inte heller läsa så mycket tung fantasy, men blev väldigt förtjust i den här 🙂
roligt att läsa din tankar, som alltid! jag ser verkligen fram emot att läsa den här boken 🙂
Boken låter jättespännande och jag som gillar fantasy har missat den helt. Det låter lite som en bok jag skulle kunna läsa med mina elever.
Boken låter jättespännande och jag som gillar fantasy har missat den helt. Det låter lite som en bok jag skulle kunna läsa med mina elever.
Böckerna har verkligen fått mig att tänka på detta med utanförskap och rädslan för det okända. Det blir så intressant när en vänder på att det är människorna som är de "fel".
Böckerna har verkligen fått mig att tänka på detta med utanförskap och rädslan för det okända. Det blir så intressant när en vänder på att det är människorna som är de "fel".