Snömannen – Jo Nesbø
Det är november och vintern har kommit till Oslo. En liten pojke tittar ut genom fönstret på en snögubbe som någon gjort i trädgården. Varför ser den så otäck ut och varför stirrar den upp på honom i stället för ut mot gatan?
Nästa morgon är pojkens mamma borta och runt snögubbens hals sitter en halsduk…
Kommissarie Harry Hole på Oslopolisen kopplar ihop kvinnan som anmälts försvunnen med ett anonymt brev han fått från någon som kallar sig Snömannen. Snart upptäcker han att det förekommit fler fall där gifta kvinnor försvunnit spårlöst samma dag som den första snön fallit. Kan polisen ha att göra med en seriemördare och utmanar denne mördare Harry Hole personligen genom sina dåd?
Kommentar:
Seriemördare! Harry Hole! Det här är en så sjukt spännande historia som är helt omöjlig att lägga ifrån sig. Och jag kommer aldrig att se på snögubbar likadant igen.
Snömannen är den sjunde boken om kriminalaren Harry Hole. Tillsammans med Smärtans hus är det här min favorit i serien. Dock hade Snömannen varit snäppet bättre om den hade varit svårare. Några onödiga ledtrådar läggs ut alldeles för tidigt, men trots det är det vansinnigt spännande läsning. Det är grejen med Nesbø, man vet inte riktigt var man har honom, precis vad som helst kan hända, vem som helst kan dö. Man vågar inte slappna av en sekund.
Första meningen: Det var den dagen då snön kom.