Någon sorts frid – Camilla Grebe och Åsa Träff

Siri är psykolog och psykoterapeut. Till hennes praktik på Södermalm kommer alla sorters människor. De hänger av sig kappan, tar några klunkar vatten och berättar om sina djupaste rädslor och mörkaste hemligheter. Men Siri bär också på en smärta. Hon är änka sedan hennes man omkom för ett år sedan, och i skärgårdsstugan som skulle blivit deras drömhem känner hon sig alltmer ensam och rädd.

Så hittas en av hennes patienter död i vattnet utanför hennes hem. Polisen finner ett självmordsbrev där flickan tackar Siri för att ha hjälpt henne inse hur meningslöst livet är. Siris värld rasar samman. Är hon verkligen så dålig på sitt jobb? Eller finns det en annan förklaring?

Siri börjar få en otäck, smygande känsla av att någon förföljer henne. Att någon därute i mörkret utanför stugan vill henne illa.

Kommentar:
Om man någonsin ska använda den slitna klyschan bladvändare, så är det nu. Det här är smygande spänning som gör att du sliter ditt hår (Gå inte ensam ut i mörkret! Men flytta in till stan nån gång då!), en intrig som får dig att misstänka i stort sett alla, korta kapitel som hela tiden lockar att läsa vidare (Bara en sida till!), och samtidigt är det ganska kravlös läsning som görs utan ansträngning.

Det här är systrarna Grebes och Träffs debutbok, sedan dess har det kommit ytterligare två böcker med Siri Bergman i huvudrollen. Och jag gillar det här mycket. Så mycket att jag till och med förlåter den där kursiva mördarrösten. Siri är en intressant hjältinna, hon har ett mörker, en osäkerhet och en sårbarhet som jag gillar, och jag ser fram emot att läsa kommande delar. Helst nu med detsamma!

Fakta: