Gone Girl – Gillian Flynn

På morgonen av deras femte bröllopsdag försvinner Nicks fru Amy spårlöst. Nick misstänks tidigt för att ligga bakom det hela – han beter sig underligt, ljuger och är inte världens bäste make, men betyder det att han är en kallblodig mördare?

 

Fler och fler bevis pekar på att han inte är helt oskyldig, allt från dyra inköp på kreditkort till Amys dagbok som avslöjar ett turbulent äktenskap, och längtan efter barn. Utredningen blir snårigare och snårigare i takt med att Nick försöker rentvå sitt namn. Men vad är det egentligen som har hänt?

 

I Gone Girl rullas ett mysterium upp, vad är det som har hänt Amy? Lever hon? Vad har hänt? Vem har fört bort henne? Det är en historia som svänger fram och tillbaka, man vet inte riktigt vad som kommer att hända från ett kapitel till ett annat. Det är mörkt, det är stört och det är spännande. 

 

Men det är inte en bok som jag blir uppslukad av. När jag läste Mörka platser (Dark Places) kunde jag inte göra mycket annat, den var så intensiv och otäck att jag inte kunde lägga den ifrån mig. Gone Girl är annorlunda. Det är den sortens spänning som drar in dig, tempot är långsamt, det tar tid för historien att ta fart. Och slutet? Nja.. något av en besvikelse tyvärr. 

 

Gone Girl är riktigt bra – den når inte upp till Mörka platsers nivå, men är defintivt en bra thriller. Jag får lite Lionel Shriver-vibbar, de är båda experter på att dyka ner i de där mörka, skruvade vrårna av människors psyke och dissekera fram karaktärer och relationer som inte liknar några andra. Eller, kanske är det precis det de gör…?

 

Förlag: CrownPublishing

Antal sidor: 560

Utgivningsår: 2012

Första meningen: When I think of my wife, I always think of her head.