En liten smula underbar – Dawn French
Hursomhelst, Mo har en kris. Hon är på väg att göra något ovanligt galet och själviskt, något som kommer att få hela familjen att balansera på avgrundens rand. Kommer familjen att falla? Eller kommer de, när det verkligen gäller, att finnas där för varandra?
Kommentar:
En liten smula underbar gör mig faktiskt en liten smula besviken. Det verkar som att ”alla” älskar den här boken, men det gör inte jag. Jag tycker den är okej, men inte mer än så. Mitt största problem är att den känns så konstruerad. Huvudpersonerna är karikatyrer och inte karaktärer, vilket i sig inte behöver vara ett fel, men här funkar det inte eftersom de inte ens intresserar mig. Mo är för irriterande och självupptagen och Dora är alldeles för barnslig och fjortisaktig för att vara 18.
Jag stör mig också på formen, att den är skriven i någon typ av dagboksform av de tre huvudpersonerna parallellt: mamma Mo, dottern Dora och sonen Peter/Oscar.
Underhållande visst, rolig nja, smårolig men jag skrattade inte en enda gång. Det är ungefär samma känsla som att äta en päronsplitt, helt okej men inte direkt en marängswiss.
Fakta:
Förlag: Printz Publishing
Antal sidor: 520
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Min mamma är utan tvekan ett totalt satans jävla äckligt puckorövhål i typ världsklass.
Andra som bloggat om boken är Erikas bokprat, Bokhora, Eli läser och skriver, Böckerx3, och Enbokcirkelföralla.
Jag håller med du. Jag har alltid gillat Dawn French på TV så var förstås nyfiken på en här boken. Som motvikt till alla eländesskildringar jag läst på sistone så funkade den prima dock. Inget jag älskar och det tog ett tag innan jag kom in i en. Tyckte inte alls et var kul, bara sorgligt, men efter ett tag blev jag allt mer förtjust i Peter/Oscar och då blev det precis vad jag ville att det skulle vara. Lite lättsamt, tokigt, glatt och inte krävande eller nedtyngande på något sätt alls. Gud, så skönt. En bok som kom precis när jag var på rätt humör helt enkelt.
Ja, jag blev också mer förtjust i Peter/Oscar ju längre jag kom in i boken, och det "räddade" historien för min del.