Mannen i sjön – Arnaldur Indridason

Vattnet sjunker undan i sjön Kleifarvatn på Island. Och på sjöbotten, fastbundet vid en rysk spionutrustning, hittar man liket av en man. Det står genast klart att skelettet är gammalt, och allt pekar på att brottet har begåtts under tiden för kalla kriget.

Samtidigt som Erlendur och hans kollegor jobbar sig bakåt i tiden med hjälp av olika indicier berättas en annan historia. Den handlar om en ung isländsk student i Östtyskland på femtiotalet och slutar så småningom i vår tid.

Händelser från två tidsplan vävs samman i en spännande berättelse om hur en grupp isländska ungdomar, uppfyllda av drömmar och hopp, ger sig av för att studera i det kommunistiska himmelriket Östtyskland där de dock möts av moraliskt förtryck och ett allestädes närvarande angiverisystem.

Kommentar:
Jag håller på att plöja mig igenom Indridasons deckare, Först Glasbruket, sedan Kvinna i grönt, Änglarösten och nu Mannen i sjön som är den fjärde i raden.

Vad kan jag säga om Indridason som jag ännu inte sagt? Det här är ännu en melankolisk och välskriven deckare av den isländske författaren. Här berättas två parallella historier, en som utspelar sig i nutid där Erlendur och hans kollegor försöker lösa mysteriet med vem mannen i sjön är, och en som utspelar sig i Östtyskland under kalla kriget. Så småningom vävs de båda historierna ihop.

Jag tycker inte att det här är inte en lika engagerande historia som de två senaste har varit. Det är spännande och intressant att läsa om Tómas, Ilona och de andra, allt som rör kommunismen fascinerar mig, men det blir aldrig en riktig bladvändare av det hela. Visst är det bra, till och med mycket bra, men jag saknar det där lilla extra den här gången.

Fakta:

Förlag: Norstedts
Antal sidor: 312
Utgivningsår: 2007
Första meningen: Hon stod länge orörlig och stirrade på skelettdelarna som om de inte borde ha befunnit sig där.

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Boktoka.