Den förlorade symbolen – Dan Brown

Harvardprofessorn i religiös symbolik, Robert Langdon, kallas i sista stund in för att hålla en kvällsföreläsning i Capitolium, Washington. Men bara minuter efter hans ankomst hittas ett märkvärdigt föremål i byggnadens rotunda. Det är dessutom kryptiskt kodat med fem olika symboler. Langdon förstår att budskapet är en uråldrig åkallan, menad att locka dess mottagare in i en sedan länge förlorad värld av hemlig visdom.

När Langdon inser att hans mentor, Peter Solomon – filantrop och framstående frimurare – brutalt kidnappats, förstår han att det enda sättet att rädda sin väns liv är att hörsamma den mystiska uppmaningen och följa den vart den än leder honom. Han sveps in i en värld av beslöjade historier, gåtfulla ikoner och förborgade koder som tycks leda honom mot en ofattbar sanning.

Kommentar:
Jag är lite kluven inför Dan Brown och hans böcker, jag tycker om att läsa dem, men det är inga böcker som jag går och längtar efter och kastar mig över när de kommer ut. Det är många som klagar på honom som författare, men jag tycker inte han är sämre än andra i samma genre, det är spännande och underhållande läsning, och många gånger är det just det jag är ute efter. Jag tror att det som mest sticker i ögonen på folk är att han säljer så bra.

Det här är Robert Langdons tredje äventyr, och det är ungefär samma nivå som Da Vinci-koden och Änglar och demoner. Men jag tycker nog att Langdon är lite trögare i den här boken, det känns som att det är mycket ”det hade jag ingen aaaaning om” från honom, och det minns jag inte från de tidigare böckerna. Å andra sidan är han kanske lite mer mänsklig nu. 

Sllutet är lite märkligt, och drar ner betyget rejält. Men Den förlorade symbolen är en god stunds underhållning trots allt.  

Fakta:
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Antal sidor: 614
Utgivningsår: 2009
Första meningen: Hemligheten är hur man dör.