Red sky in mourning – Tami Oldham Ashcraft med Susea McGearhart

Jag har en liten specialfetisch, och det är böcker om segling: världsomseglare, ensamseglare och äventyrare. Det kanske kan tyckas lite märkligt då jag själv är en landkrabba, men inuti, längst därinne bor det en sorglös sjöman som drömmer om att kasta loss och segla de sju haven.

För en tid sedan läste jag Mot Söderhavet, om segelfartyget Sofias öde, där en av besättningsmedlemmarna var Tami och jag blev nyfiken på hennes historia. För den är något alldeles extra.

Tami och hennes pojkvän är båda vana seglare, och får en förfrågan att segla hem en båt från Tahiti till USA. Ett erbjudande som det inte går att tacka nej till då det är en fin båt, de får bra betalt och dessutom flygbiljetter tillbaka till Tahiti för att fortsätta segla runt med sin egen båt.

Seglingen beräknas ta 31 dagar och till en början flyter allt på fint. Men efter tjugo dagar råkar de på orkanen Raymond. De följer väderleksrapporterna, försöker segla undan, men orkanen tilltar i styrka. Medan Richard står vid rodret och Tami befinner sig under däck slår båten runt ett varv, Tami förlorar medvetandet och när hon vaknar är havet lugnt och Richard borta.

Båten är vattenfylld, masten av, motorn fungerar inte och ingen radiokontakt. Rodret fungerar lyckligtvis och med hjälp av en sextant och sitt armbandsur kan hon navigera och försöker ta ut en kurs till Hawaii, 1500 mil bort. I 41 dagar kämpar hon för att nå land, utan att riktigt veta om hon är på rätt väg. Och vilken kamp det är. Chockad, sårad och förvirrad, begränsat med mat och vatten, att ensam försöka hålla kursen, och förstås en stor sorg efter sin pojkvän som försvunnit i vågorna.

Det är spännande och gripande läsning, och trots att man vet att hon kommer klara sig sitter man som på nålar. Jag sträckläste boken och kunde inte lägga den ifrån mig. Det är inspirerande att läsa om hennes mod och styrka, hur hon övervinner alla motgångar och hur hon resonerar alldeles ensam på öppet hav. Eller ensam och ensam, helt ensam är hon inte då hon har en röst som följeslagare. Om det då är hennes inre röst, en högre makt, hennes skyddsängel, hennes fantasi eller kanske Richard som manar på henne finns det förstås inget svar på, där får man nog tro vad man vill.

Boken finns inte översatt till svenska. Trots en hel del seglingstermer går den lätt att ta sig igenom, och dessutom finns en förklarande ordlista längst bak. Något som jag upptäckte först när jag läst ut den…

Fakta:
Förlag: Hyperion
Antal sidor: 232
Utgivningsår: 2002
Första meningen: Hearing the clank of the anchor shank as it hit the bow roller, I turned my attention to Richard.