Dagen efter – Lionel Shriver

Förlag: Ordfront
Antal sidor: 576
Utgivningsår: 2009

En natt i London ställs Irina inför ett val: ska hon stanna med den ordentlige, intellektuelle Lawrence eller ska hon lämna honom för den spännande snookerspelaren Ramsey?

Irina och Lawrence har levt tillsammans i tio år. Han är förstående, tillgiven och stabil, men också känslomässigt distanserad och mer som en vän än en älskare. Ramsey, å andra sidan, är en avlägsen bekant som Irina av en slump går ut och äter med en kväll. Den man hon lär känna är spontan och oberäknelig, passionerad men labil.

Dagen efter bryter mot romankonstens konventioner och låter Irina fullfölja båda de möjliga följderna av sitt val – i vartannat kapitel är hon kvar hos Lawrence, i vartannat har hon gett sig av med Ramsey. Det blir två väldigt olika liv med två väldigt olika män, och ingen av dem är riktigt den hon tror.

Kommentar:
Den här boken för tankarna till filmen "Sliding doors", som också den handlade om hur ett ögonblick kan förändra livet, och hur annorlunda allt kan bli beroende på de små val man gör. Här får man följa Irinas två liv parallellt, hennes liv tillsammans med trygge akademikern Lawrence, och hennes liv tillsammans med spännande snooker-spelaren Ramsey. Snooker förresten? Jag trodde väl aldrig att jag skulle läsa en bok där snooker har en så central roll, och faktiskt uppskatta spelet.

Det är en annorlunda uppbyggd bok, och den är tjock – 576 sidor i pocket, så den tar ett tag att ta sig igenom. Det är sällan jag tycker att en bok är för tjock, men här hade den nog kunnat kortas en hel del och ändå vara lika bra. Men oavsett, det är en lysande bok. Samma händelser och scener och även repliker finns med i båda versionerna av historien, men med annorlunda utgång och olika personer som leverar replikerna. Det är så smart gjort, och det ligger så mycket bakom som man kanske inte ens lägger märke till förrän man funderar lite extra. Det jag gillar extra mycket är att det finns inget rätt eller fel i Irinas båda val, båda är lika rätt, eller lika fel om man så vill. Det är ingen moraliserande historia, och Shriver skriver inte sina läsare på näsan, utan det står en fritt att tycka som man vill.

Det sämsta med hela boken är omslaget, det är ingen höjdare. Det är mycket bättre och mer passande till berättelsen på den inbundna varianten.