Boven i mitt drama kallas kärlek – Unni Drougge

Unni lever ensam med sina fem barn. Hon är etablerad författare, flitigt anlitad som föreläsare och har många vänner. Hon trivs med livet och har landat i tillvaron efter en uppslitande skilsmässa.

Så gör Niclas entré och de blir djupt förälskade. Han är ung och tillgiven men väldigt osäker och Unni vill hjälpa honom, hon anar bara inte till vilket pris. Utåt är de ett lyckligt par, men hemma är tillvaron allt annat än idyllisk. Hon reser runt och föreläser om mäns våld mot kvinnor men lever själv i ett misshandelsförhållande. Medan hon bygger upp hans karriär offrar hon sin egen.

Niclas svartsjuka styr snart hela hennes liv. Bit för bit släpper hon taget om det viktigaste hon har: barnen, vännerna, skrivandet.

Kommentar:
Debatten runt Boven i mitt drama stormade rätt friskt när den kom ut 2007, är boken självbiografisk sanning eller är det påhitt? Niclas dömdes ju trots allt, det räcker att veta det för mig.

Det här är en väldigt självutlämnande historia som försöker beskriva mekanismerna bakom ett misshandelsförhållande, vad är det som gör att man stannar kvar hos en som behandlar en så illa? Boven i mitt drama kallas kärlek är titeln, en missvisande titel, eftersom kärlek inte har ett dugg med detta att göra. Passion, lust, besatthet, men inte kärlek. Det är samma mekanismer som styr pundarens jakt efter heroin som styr Unnis handlande. Det är svårt att förstå hur hon kan lämna sina barn och helt låta sig uppslukas av sin nye pojkvän, och det går nog inte helt att förstå för en som inte varit där heller.

Jag tycker mycket om Unnis tidigare böcker och hennes språk; det här är inte hennes bästa men hennes starkaste. Det är naket, skoningslöst och brutalt, och framför allt en viktig bok som bör läsas.

Fakta:
Förlag: Bazar Förlag
Utgivningsår: 2007
Antal sidor: 420
Första meningen: Boven i mitt drama kallas kärlek.