Där regnbågen slutar - Cecelia Ahern

Rosie och Alex har alltid varit bästa vänner. Närmare bestämt sedan de var sju år gamla och började skicka lappar till varandra i klassrummet. De håller ihop i vått och torrt, och delar allt: hemligheter, födelsedagar, fyllor. Ända tills de skiljs åt.

Alex familj flyttar till USA när han just fyllt 18. Ett år senare ska Alex komma hem till Irland för att gå med Rosie på hennes studentbal. Men han missar flyget, och ingenting blir någonsin som förut...

Allt eftersom åren går lyckas Rosie och Alex hålla kontakten trots stora avstånd, nya relationer och ständiga missförstånd. De slutar dock aldrig att undra: kommer det någonsin att bli de två?

Kommentar:
Den här boken består helt och hållet av e-post, brev och lappar skrivna mellan olika av personerna i boken, något som jag störde mig på fruktansvärt mycket i början. Jag hade aldrig ens köpt boken om jag vetat att formen var så här. Det känns som ett billigt sätt att skriva en bok, en genväg för författaren. På något så vändes min motvilja till att jag faktiskt gillade boken, trots att historien på sina ställen är väldigt irriterande. Speciellt de små brev som är skrivna av barn i berättelsen, deras sätt att uttrycka sig och vad dom säger känns väldigt konstigt och tillgjort.

Fakta:
Förlag: Pocketförlaget
Antal sidor: 432
Utgivningsår: 2007
Första meningen: Till Alex, du är bjuden på mitt 7-årskalas torsdagen den 8:e april hemma hos mig.

#1 - - H:

Det där verkar ju vara en ny trend bland författare, att skriva böcker genom post-it, och jag håller med, en genväg. Det känns som om man betalar mycket pengar för ingenting.

#2 - - Junibarn:

Jag tycker däremot den här typen av böcker är underbara. Man får völja med i handlingen på ett helt annat sätt än när det är skrivet ur jag-perspektiv. Den här boken var en av de bästa jag har läst. Men smaken är som baken. Delad, alltså.